Förra året firade den svenska tryck- och yttrandefriheten 250 år. Men det har inte varit ett par hundra år av obruten frihet. Utvecklingen mot den frihet vi har i dag vacklade fram och tillbaka under en lång följd av år. Och det var först när tryckfriheten var fast etablerad som vi tog nästa steg mot full demokrati. Valet 1921 var första gången vi hade allmän och lika rösträtt. Det var första gången både kvinnor och män fick rösta. Och det oavsett om man tjänade mycket eller lite pengar. Tidigare hade förmögenhet, inkomst och kön avgjort om man fick rösta eller inte.

En av anledningarna till att rösträtten blev allmän var den fria pressen, den fria debatten. Det var i tidningar och tidskrifter diskussionen om allmän rösträtt fördes. Det var där de djärvaste förslagen lades fram, där de mötte motargument och det var där de bästa argumenten vässades och fick genomslag. Utan fria medier hade den offentliga debatten nått färre. Bara ett fåtal hade fått sina röster hörda och de bästa argumenten hade haft det svårare att nå fram.

I DAG, SNART 100 år senare, finns det återigen personer som vill hindra det fria ordet. Hindra dig och mig från att uttrycka våra åsikter. De vill hindra tidningar och journalister från att granska personer som kanske inte vill att någon tittar närmare på deras affärer eller förehavanden. I dag applåderas en känd yrkesverksam polis som säger att han önskar ”förinta” vissa journalister och ”avlägsna förutsättningarna” för dem att verka.

Andra personer går om möjligt ännu längre och spyr hot och hat mot enskilda journalister när de gör sitt jobb. En rad studier, från bland annat Göteborgs universitet och den branschorganisation jag representerar, har visat att ungefär var tredje journalist utsätts för hot och trakasserier. Bland dagspressens medarbetare är andelen ännu större. Extra utsatta är personer som arbetar som ledarskribenter och chefer – inte minst om de är kvinnor. Hoten kan leda till att vissa samhällsområden och ämnen inte bevakas, att granskningar inte görs och att debatten tystnar. Det ökar risken för korruption, maktmissbruk och en försvagad demokrati. Många gånger är tidningen den enda som granskar politiker, näringslivet och problemen i ditt bostadsområde. Just de här hoten pekas, i en ny rapport från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, ut som ett hot mot demokratin.

SAMMA SAK SKEDDE i den statliga medieutredningen från ifjol. I den lyfte utredarna särskilt fram statens ansvar för att stoppa hoten och kränkningarna av journalister eftersom medier spelar en avgörande roll för demokratin. Och då är det extra olyckligt att poliser, som är de som ska utreda hot- och hatbrotten, talar om att förinta journalister och avlägsna de publicistiska förutsättningarna.

Den som hotar journalister, vill att de ska förintas eller se till att förutsättningarna för fria medier försvinner undergräver inte bara vår 250-åriga tryck- och yttrandefrihet. Han försöker också sparka undan demokratins fundament.

Jeanette Gustafsdotter, vd TU

Krönikan är ursprungligen publicerad i en bilaga från Eskilstuna-Kuriren, Katrineholms-Kuriren och Södermanlands Nyheter den 30 mars 2017.

Pin It on Pinterest

Dela artikeln?

Tryck på valfri social media för att dela, eller skriv ut med den gröna knappen.