Medierelaterade frågor inom EU

Lagstiftning riktad mot internationella techjättar riskerar många gånger att slå alltför brett och kan begränsa förutsättningarna för publicistisk nyhetsverksamhet. Här listas några av de just nu viktigaste frågorna som för närvarande behandlas i EU. Ambitionen är att hålla denna sida uppdaterad, men flera processer går snabbt och det kan finnas formuleringar nedan som hunnit bli inaktuella.

Aktuella frågor

Tidningsutgivarna vill värna nyhetsmediernas särställning, säkerställa att regleringar som i första hand är avsedda att styra techjättar inte i onödan drabbar mediehusen, samt undvika en ny ägardebatt/-reglering som kan riskera det viktiga arbete som just nu görs inte minst på lokalpressområdet. Vidare vill vi bevara rätten för publicistiska verksamheter att använda data för annonsering och produktutveckling.

TU bedriver opinionsbildning på flera fronter samtidigt i dessa frågor, i nära samarbete med medlemmarna. Vi arbetar i egen regi och nära den europeiska medieorganisationen News Media Europe (NME) gentemot europaparlamentariker samt regering, departement och riksdag. Det är viktigt att svenska politiker på alla nivåer tar en aktiv roll i de olika lagstiftningsprocesserna.

Här listas några av de just nu viktigaste frågorna som kommer att förändras över tid beroende på utgång och nya eller förändrade initiativ i EU. TU:s inställning redovisas efter varje fråga. Exempel på aktuella rättsakter som kan fortsätta att vara det åtminstone fram till riksdagsvalet 2022 är:

  • Lagen om digitala tjänster (DSA).
    Presenterades för Europaparlamentet av EU-kommissionen i december 2020 som en uppdatering av EU:s rättsliga ramverk, inte minst i form av modernisering av e-handelsdirektivet från år 2000. Den bifölls av Europaparlamentet i januari 2022 och i april nåddes, efter långa förhandlingar, en överenskommelse mellan Parlamentet, Rådet och Kommissionen. Slutlig text från förhandlingarna är ännu ej publicerad, vilket innebär att vi först efter det vet exakt vad DSA innehåller i detta skede. Vi återkommer och bifogar då information om ärendets fortsatta hantering.

Baserat på det vi sett av överenskommelsen så är Tidningsutgivarna generellt positiva till de nya regelförslagen, men vi saknar konkreta verktyg för utgivare i syfte att ytterligare stärka sin ställning mot plattformarna. Medieföretag får varken särställning eller omfattas av beteckningen Betrodda anmälare avseende plattformarnas villkor, men pressfrihet, mångfald etc. ska vara i åtanke när villkor tillämpas.

Eventuell dubbelprövning av grundlagsskyddat material kan därför fortfarande ske och vad skrivningarna innebär i praktiken återstår att se. Det blir inget förvarningssystem, utan bemötande av material som tas bort får ske via den vanliga notice and take down-processen (olagligt innehåll) och via klagoprocessen (felaktigt nedtagna nyhetsartiklar etc.).

Marknadsplatser ska kunna verifiera information från leverantörer (Know Your Business Customer-princip) och genomföra slumpvisa kontroller. Syftet är att minska förekomsten av olagliga, farliga produkter etc. Om det i praktiken ställer krav på övervakning återstår att se. Detta krav förefaller inte gälla mediehusens relation med annonsörer och varumärken.

Som en jämförelse är Svensk Handel initialt positiva och anser att detta jämnar ut konkurrensen för svenska marknadsplatser, som historiskt fått följa starkare konsumentskyddslagstiftning än utomeuropeiska konkurrenter. Här förefaller det finnas nödvändig flexibilitet för informationskrav samt undantag för mindre marknadsplatser. Men som så mycket annat måste det bekräftas av den slutliga texten.

Vidare föreslås nya regler avseende plattformarnas användning av riktad annonsering. Annonser ska inte få riktas mot minderåriga eller använda känsliga data såsom sexuell läggning, religion etc. Dessa begräsningar kan komma att drabba pressutgivares forum och marknadsplatser och därmed innebära krav på bland annat åldersbekräftelse. De nya begräsningarna ska dock inte omfatta mediehusens redaktionella webbplatser som lär bli förmedlare (intermediaries) i förhållande till annonsörerna.

Plattformarna ska enligt förslaget förbjudas att använda så kallade dark patterns – manipulativ design på webbplatser, appar och nätplattformar som syftar till att styra konsumentbeteende. Dessutom ska plattformarnas rekommendationssystem bli mer transparenta. Vad avser samtycke finns det från TU:s sida en farhåga att reglerna skapar incitament för ytterligare bestämmelser för vad som avses med samtycke enligt GDPR och att Kommissionen i sin iver att reglera plattformarna också spiller över på till exempel mediehus och inarbetad betydelse av samtycke.

Via DSA föreslås införas ytterliga strängare krav på riktigt stora plattformar (Very Large Online Plattforms och Very Large Online Search Engines), med en årlig utvärdering av deras arbete med olagligt innehåll, desinformation med mera.

I vissa krissituationer, pandemi eller krig, kan plattformarna komma att vidta åtgärder som de anser nödvändiga av hälso- eller säkerhetsskäl. Det är då enligt DSA EU-kommissionen – inte medlemsstaterna – som granskar sådana åtgärder och bestämmer om de är proportionerliga. Här kan journalistiskt innehåll påverkas genom krav på märkning eller nedtagning.

Överenskommelsen måste också godkännas av Rådet och Parlamentet, vilket är tänkt att ske före sommaren. DSA skulle då kunna träda i kraft under hösten 2022. Då företag föreslås få en 15 månaders omställningstid så kan reglerna gälla fullt ut Q1 2024. Detta planeras ske parallellt med DMA.

  • Lagen om digitala marknader (DMA).
    Ett lagförslag från EU-kommissionen som syftar till att säkerställa ökad konkurrens på de europeiska digitala marknaderna, genom att förhindra stora företag från att missbruka sin marknadsmakt – samt att möjliggöra för nya aktörer att ta sig in på de europeiska digitala marknaderna.

För att bli lag krävs godkännande av Europeiska rådet och Europaparlamentet, och efter att parlamentets inremarknadsutskott den 23 november 2021 antog sin ståndpunkt om DMA-förslaget så ska det röstas om i plenum under våren 2022. Därefter vidtar förhandlingar med EU:s regeringar, planerade att starta under det franska ordförandeskapet under första halvåret 2022.

Tidningsutgivarna välkomnar förslag om att skapa en bättre balans och främja konkurrensen på den digitala marknaden. DMA innehåller nya skyldigheter för de allra största plattformarna med monopolliknande ställning. De föreslagna kriterierna för att definiera om ett företag/plattform är en grindvakt (gatekeeper) – en kombination av kvalitativa och kvantitativa kriterier – är relevanta.

Det är dock av stor vikt att DMA enbart omfattar de allra största grindvakterna med monopolliknande ställning som har möjlighet att negativt snedvrida konkurrensen på den digitala marknaden. Det måste säkerställas att definitionen av grindvakt är tydlig och att större mediehus inte omfattas.

Vidare bör det införas bestämmelser om att plattformarna ska kunna tvingas att förhandla och erbjuda rimlig kompensation för publicistiskt innehåll som de använder. Detta skulle bland annat kunna utgöra ett stöd till implementeringen av upphovsrättsdirektivet. Även om upphovsrättsdirektivet redan nu ska implementeras i EU:s medlemsstater, skulle en sådan bestämmelse skicka en tydlig och viktig signal om att publicistiskt innehåll har ett värde.

I mars 2022 förefaller man ha nått en politisk överenskommelse som tycks innehålla positiva skrivningar för fri medier. Den slutgiltiga texten är per den 31 mars ännu ej publicerad, så vi lär får tillfälle att återkomma i ärendet.

  • Politisk reklam.
    EU-kommissionen har presenterat ett förslag om transparens rörande politisk reklam, i syfte att skydda den personliga integriteten och främja en öppen demokratisk debatt. Den föreslagna integritetslagstiftningen skulle innebära att all politisk marknadsföring tydligt märks som sådan och innehåller information som vem som betalat för den och hur mycket. Riktad reklam till specifika målgrupper (targeted advertising) skulle behöva redovisas extremt detaljerat och förbjudas vid användning av känsliga personuppgifter utan uttryckligt medgivande från individen.

TU ser risker i att området överregleras vilket kan äventyra de intäkter som mediehusen har från olika former av politisk reklam, och i förlängningen även den demokratiska debatten. För många partier och intressegrupper kan annonsering vara den enda möjligheten att nå ut med sakfrågor och argument som de inte uppfattar få tillräcklig belysning i redaktionella medier. Så länge annonsering är tydligt markerad som just sådan, att avsändaren framgår och att det råder transparens, finns det enligt vår uppfattning ingen anledning att försvåra för annonsörer – oavsett vilka de är – att genom riktad annonsering nå sina önskade målgrupper.

  • ePrivacy.
    ePrivacy Regulation är ett förslag till reglering av elektronisk kommunikation inom EU. Det är tänkt att ersätta direktivet om integritet och elektronisk kommunikation från 2002 och komplettera dataskyddsförordningen GDPR i fråga om integritetsrelaterade ämnen. Nyckelområden är kommunikationssekretess, integritetskontroller genom elektroniskt samtycke och webbläsare, samt cookies.

Denna förordning var ursprungligen tänkt att träda i kraft den 25 maj 2018, tillsammans med GDPR, men har fortfarande inte antagits.

TU anser att effektiv tillämpning av det persondataskydd som redan finns på plats med GDPR är tillräcklig för att begränsa invasiv onlinespårning. Det finns uppenbara risker med att en alltför omfattande lagstiftning på det här området kommer att försvåra publicistiska affärsmodeller som förutsätter behandling av personuppgifter och spårning av onlineaktiviteter för att på bästa sätt utforma nyhetsflöden och erbjudanden.

Det finns de som via ePrivacy-förordningen vill införa så kallat opt in – det vill säga att konsumenter aktivt måste få välja att få erbjudanden genom exempelvis telefonmarknadsföring. Tidningsutgivarna tycker dock att den svenska ordningen med opt out-lösningar – där man i stället kan välja att tacka nej – har tjänat såväl konsumenter som näringsliv väl, och ser därför ingen anledning att vi inte ska kunna behålla detta. Sverige bör därför verka för att den nationella valfriheten behålls i detta avseende.

  • Media Freedom Act.
    EU-kommissionen ska, enligt sitt arbetsprogram, förbereda en europeisk mediefrihetslag planerad att presenteras hösten 2022. Denna tros utgå ifrån direktivet om audiovisuella medietjänster och syfta till att öka transparensen, oberoendet och ansvarsskyldigheten kring kontroll och pressfrihet. En målsättning är att förhindra politisering av public service-medier och säkra finansiering av medier för att stödja mångfald och diversitet.

Ägarkoncentrationsfrågor bör enligt TU hållas utanför detta och eventuella regleringar bör inte få beröra nationella aktörer som inte utgör ett problem för vare sig mediefriheten eller EU:s konkurrensklausuler.

  • Data Act.
    Ett lagstiftningsförslag om ramverk för delning av data mellan företag och myndigheter (B2G). I detta fastställs regler för delning av uppgifter, villkor för offentliga organs tillgång, internationella dataöverföringar, molnbyte och interoperabilitet (förmågan hos olika datasystem att fungera tillsammans och kunna kommunicera med varandra). Datalagen är en övergripande lagstiftning för icke-personuppgifter som EU-kommissionen lade fram den 23 februari 2022. De nya reglerna kommer att gälla för tillverkare av uppkopplade produkter, leverantörer och användare av digitala tjänster och uppkopplade produkter i EU.

Tidningsutgivarna anser att det måste säkerställas att mediehusens databaser inte omfattas av krav på öppenhet/spridning. Vi ser en uppenbar risk att databaser väsentliga för såväl det kommersiella som det redaktionella och journalistiska arbetet görs offentliga, vilket hotar meddelandefriheten och den journalistiska integriteten.

Enligt en första analys tycks datalagens inverkan på nyhetssektorn bli ganska begränsad (nyheter som distribueras via röstassistenter som Google eller Alexa), men den kan bli alltmer relevant när nyhetsinnehållet blir allt mer distribuerat genom ”internet of things”-produkter (IoT) som till exempel smarta bilar, kaffemaskiner, kylskåp etc. Publicister bör därför uppmärksamma den tekniska utvecklingen inom IoT-sektorn och hävda sina rättigheter gentemot uppgiftsinnehavarna när de ingår nya avtal.

  • GDPR.
    Dataskyddsförordningen GDPR innehåller bland annat den så kallade ”Rätten att bli glömd”, vilken under vissa förutsättningar betyder att sökmotorer som Google på individers begäran måste ta bort sökresultat kopplade till dessa individers namn. Detta inkluderar länkar till tidningsartiklar. Det betyder att tidningars grundlagsskyddade verksamhet med ansvarig utgivare, ensamansvar och ett medieetiskt system (som undantas från GDPR – inklusive rätten att bli glömd) ställs emot enskildas rätt till integritet; en avvägning Google är skyldig att göra enligt lag.

Vi anser att ”rätten att bli glömd” är problematisk ur ett journalistiskt och publicistiskt perspektiv. Även om borttagna sökresultat från Google och andra sökmotorer inte innebär avpublicering av nyhetsartiklar från mediers webbplatser så gör lagen det svårare för allmänheten att hitta information. Det innebär att publicistikens räckvidd begränsas.

Det innebär dessutom i praktiken ett parallellt system till den självreglering som medieföretagen ålagt sig inom ramen för det medieetiska systemet, något som kan komma att undergräva förtroendet för en ordning som gällt sedan 1916.

I en principiellt viktig dom från kammarrätten i Göteborg den 30 november 2021, dömdes Google att betala 50 miljoner kronor i böter på grund av sin rutin att informera webbansvariga när en sökträff tagits bort från listan över sökresultat i enlighet med ”rätten att bli glömd”. Kammarrätten ansåg att detta inte var tillåtet enligt dataskyddsförordningen (GDPR). Domen innebär att ansvariga för till exempel nyhetssajter inte ens har rätt att informeras när sökvägar till publicerade artiklar tas bort.

TU menar att GDPR och dess konflikt med tryck- och yttrandefrihet blir mer och mer påtaglig och tar sig in på av grundlagen fredade områden.

Juridisk rådgivning

Per Hultengård, jurist
08-692 46 46, 070-815 75 29
per.hultengard@tu.se

Jan Fager, jurist
08-692 46 06, 073-069 00 31
jan.fager@tu.se

Pin It on Pinterest