Den 1 januari 2019 trädde flera ändringar i mediegrundlagarna – tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) – i kraft. TU vill med denna information fästa uppmärksamhet vid vad de viktigaste ändringarna närmare betyder för TU:s medlemmar.

”Arvsynden”

Konstruktionen för och tanken bakom utgivarskapet och det så kallade ensamansvaret, det vill säga att varje utgivare ensam råder över – och tar ansvar för – sina publiceringar ändrades genom ett beslut i Högsta domstolen. Domstolen ansåg att utgivaransvaret sträckte sig längre än så vid digital publicering, det vill säga tidningarnas webbplatser. Så länge en publicering fanns tillgänglig i en databas ansågs det ske en ständigt förnyad och pågående publicering.  Därav begreppet ”arvsynden”; som utgivare ”ärvde” man sina företrädares publiceringar.

Från TU har vi sedan den domen aktivt drivit på för en ändring av lagstiftningen. Nu är det verklighet sedan 1 januari 2019.

Följande gäller för tidningarnas webbtjänster (6 kap 6 § YGL):

Från och med den 1 januari 2019 ansvarar en utgivare för publiceringar – såväl sina egna som sina företrädares – som sträcker sig ett år tillbaka i tiden, räknat från publiceringstillfället. Därefter har preskriptionstiden, det vill säga tiden för att väcka åtal löpt ut.

Från detta finns dock ett viktigt undantag.

Om Justitiekanslern (JK), eller någon enskild som känner sig förtalad, efter ettårsfristens utgång, anser att en viss publicering/information i databasen är brottslig finns ett särskilt förfarande (så kallat notice-an-take-down).

JK/den enskilde ska då lämna en särskild underrättelse om detta till utgivaren. Underrättelsen ska särskilt redogöra för varför man anser att publiceringen är brottslig och tydligt ange vilken information som avses.

JK/den enskilde har bevisbördan för att utgivaren tagit emot underrättelsen, vilket i praktiken innebär att den bör meddelas genom delgivning.

Om man som utgivare tar emot en sådan underrättelse har man 14 dagar på sig att ta ställning till hur man ska göra. Det finns då två alternativ:

  • att ta bort den ifrågasatta publiceringen eller
  • att låta den vara kvar.

Om man väljer alternativ två räknas det som ett nytt publiceringsbeslut, vilket man som utgivare får ta ansvar för, det vill säga kan bli åtalad för. Det principiellt viktiga med denna ordning är dock att ”arvsynden” upphävts och att man som utgivare endast tar ansvar för sina egna beslut.

Sådana här förfaranden kommer, förhoppningsvis, att vara ovanliga. Redan nu har dock några sådana underrättelser skickats ut. Det finns därför skäl för företaget och utgivaren att ha en beredskap för att de kan inträffa, se till exempel Thomas Mattssons aktuella krönika i Expressen: ”JK vill åtala 16 ansvariga utgivare – helt unik utredning om förtal”.

Manual för utgivare (vad ska jag göra om jag får en sådan här underrättelse?)

  1. Skriv på och skicka in delgivningskvittot när du tagit del av innehållet och hunnit fundera.
  2. Rådgör vid behov, gärna med TU.
  3. Besluta om du ska ta bort artikeln eller låta den stå kvar (i det sistnämnda fallet fattar du i praktiken alltså ett nytt publiceringsbeslut).
  4. Meddela JK/den enskilde ditt beslut (detta är dock ingen skyldighet).

Söktjänster

Som en följd dels av debatten om Lexbase, dels av EU:s dataskyddsförordning, har i TF och YGL gjorts en öppning för att införa bestämmelser i vanlig lag, till exempel brottsbalken, om att förbjuda att man tillhandahåller personuppgifter i databaser/söktjänster som är av särskilt integritetskänsligt slag.

Det kan handla om samlingar av uppgifter på personer med en viss etnisk bakgrund, viss sexuell läggning, viss religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, genetiska eller biometriska uppgifter eller uppgifter om politiska åsikter.

Viktigt är dock att riksdagen (konstitutionsutskottet, KU) satt upp ramar för på vilka premisser som uppgifter får förbjudas i en söktjänst. En sådan avgränsning är att det inte får handla om ”integritetsintrång som följer av uppgiftssamlingar som tillhandahålls med syftet att bidra till ett fritt meningsutbyte och en fri allsidig upplysning”. KU anger också att en ”betydande marginal” ska tillämpas så att intresset för yttrandefrihet inte får ge vika för intresset av att skydda enskildas integritet i gränsfall eller svårbedömda situationer.

Regeringen har i propositionen vidare uttalat att det är ”av största vikt att seriös, granskande journalistik inte på något sätt ska kunna hämmas av regleringen” och att nyhetsbyråers verksamhet som vänder sig till professionella aktörer, till exempel tidningsredaktioner, inte omfattas. Annorlunda uttryckt omfattas alltså inte publiceringar i vanlig massmedieverksamhet.

En annan viktig avgränsning är att KU och riksdagen – till skillnad från vad regeringen föreslagit – undantagit uppgifter i söktjänster om enskilda som har begått brott från regleringen. Detta ska dock utredas på nytt.

Observera att ovanstående alltså kräver att det fattas ett särskilt beslut (av riksdagen) om bestämmelser i vanlig lag och att detta ännu inte har skett. För TU:s medlemmar har grundlagsändringarna om söktjänster sålunda ännu ingen inverkan (och sannolikt inte heller efter ett sådant beslut mot bakgrund av undantagen). Förslag om särskilda lagbestämmelser kan dock förväntas komma från regeringen/justitiedepartementet och TU återkommer då.

Övrigt

TF och YGL har även ändrats på så sätt att svenska myndigheter ska kunna lämna rättsligt bistånd till utländska myndigheter på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området, till exempel på en begäran om att lämna bevisning eller om att domar ska verkställas. Ett sådant bistånd ska dock vägras om det strider mot allmänna rättsprinciper på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området, till exempel om identiteten på en meddelare. Dessutom ska Justitiekanslern yttra sig innan ett sådant beslut får fattas. I praktiken lär ändringen därför få begränsad betydelse även om TU anser att den kan ifrågasättas principiellt.

TF och YGL ändras också på så sätt att det i vanlig lagstiftning kan ställas upp krav på hur varningstexter, innehållsdeklarationer och annan produktinformation ska utformas även om de förekommer i grundlagsskyddade medier, till exempel på tryckta förpackningar. Ett visst sådant utrymme för sådana krav anses visserligen finnas redan i dag och det handlar därför mera om ett förtydligande. En viktig begränsning är dock att det endast får handla om uppgifter till skydd för hälsa, miljö eller konsumentskydd och att det inte får röra sig om texter av åsiktspåverkande eller opinionsbildande karaktär.

Flera frågor skjuts på framtiden. Det gäller, som ovan nämnts, frågan om uppgifter i söktjänster om enskilda som begått brott. Detsamma gäller huruvida förpackningar helt ska undantas från TF och YGL:s område. En annan fråga, som är ny, gäller om public service-företagens oberoende är tillräckligt eller om det behöver förstärkas genom ändringar i grundlag.

Ytterligare en viktig fråga som ska utredas är om TF och YGL behöver ändras för att göra det möjligt att tillämpa bestämmelser i skyddslagen om avbildningsförbud – till exempel fotografering – och ingripanden – till exempel beslag vid fotografering av skyddsobjekt. Sådana ingripanden anses i dag strida mot bestämmelserna om anskaffarfrihet och censur i TF och YGL efter en dom från Högsta domstolen i ett fall rörande Dagens Nyheter.

Ovan nämnda frågor utreds nu av en särskild kommitté på tryck- och yttrandefrihetsområdet. TU finns representerad i kommittén, genom TU:s vd Jeanette Gustafsdotter.