Den 1 januari 2020 infördes en lag som ger FN:s barnkonvention ställning som svensk lag genom så kallad inkorporering. Det innebär bland annat att bestämmelserna – merparten av dem – i barnkonventionen blir direkt gällande som svensk lag och att svenska myndigheter och rättstillämpare ska tolka andra befintliga lagbestämmelser i förhållande till barnkonventionen.
I praktiken innebär detta ingen förändring. Sverige är sedan tidigare bundet av barnkonventionen och har då haft att se till att den interna svenska rättsordningen stämmer överens med konventionens åtaganden. Det har också flera gånger konstaterats att den svenska lagstiftningen ligger väl i linje med barnkonventionens bestämmelser och i många fall dessutom går längre än så.
På yttrandefrihets- och massmedieområdet tillförsäkrar barnkonventionen exempelvis barn rätten till fri åsiktsbildning (artikel 12), rätten till yttrandefrihet (artikel 13), rätten till föreningsfrihet (artikel 15) och rätten till privatliv (artikel 16). I artikel 17 framhålls också den viktiga uppgift som massmedierna utför för att säkerställa barns tillgång till information och material från olika källor för att främja deras utbildning och utveckling.
Allt detta har dock redan sin motsvarighet i svensk rätt och i flera fall, till exempel på yttrandefrihetsområdet, mer än så.
Barnkonventionen innebär heller inte några begränsningar för massmediers förhållningssätt till barn utöver dem som redan följer av befintlig lagstiftning, till exempel om kränkande fotografering eller om marknadsföring som riktar sig mot barn. Till detta kommer den särskilda hänsyn som följer av pressetiken.
Om frågan likafullt skulle uppkomma om införandet av barnkonventionen som svensk lag innebär några förändringar för massmediernas del så är alltså svaret nej. Barn har samma rättigheter som tidigare och ska även fortsatt behandlas med den varsamhet och respekt som det kräver.