”Kunskap ger makt och inflytande. Därför är offentlighetsprincipen viktig. Den är vår. Vi har rätt att få veta.”
Inspirationartikel av Per Hultengård, TU, att användas fritt av tidningen, i sin helhet eller i delar.
För ett antal år sedan klev en svensk tidningsreporter in på EU-kommissionen i Bryssel och begärde att få läsa dagens post som kommit till kommissionens ordförande. Det fick han inte.
I stället möttes han av oförstående och anklagande blickar och blev mer eller mindre utslängd. Så fräckt! Vilken oförskämdhet! Komma här och kräva att få rota i kommissionsordförandens post!
I Sverige är det annorlunda. Här har vi alla rätt att läsa såväl Fredrik Reinfeldts som andra offentliga makthavares post. Här råder insyn och offentlighetsprincip.
Så vill vi i alla fall tro att det förhåller sig.
”Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar.”
Så står det i inledningen till tryckfrihetsförordningens andra kapitel, där reglerna om offentlighetsprincipen finns. Det är en storstilad proklamation och en suverän start på offentlighetskapitlet.
Låt oss ta det bit för bit: man vill alltså för det första främja ett fritt meningsutbyte, det vill säga att alla medborgare ska kunna delta i en öppen och fri diskussion utan begränsningar. Man vill för det andra främja en allsidig upplysning, det vill säga att alla medborgare ska ha möjlighet att vara informerade, ha kunskap, veta, förstå. Detta är målen. Och medlet för att nå dessa mål är öppenheten, rätten att ta del av allmänna handlingar. Den rätten har vi alla som medborgare. Offentlighetsprincipen är betydelsefull för tidningar och andra medier, men den är inte någon medierättighet utan en medborgerlig rättighet – en rätt för dig och mig och alla andra.
Vad innebär då offentlighetsprincipen i praktiken? Jo, att vi har rätt att läsa de handlingar som finns hos myndigheter och förvaltningar. Det gäller såväl handlingar som någon skickat in till myndigheten som handlingar som myndigheten själv har skrivit. Det kan vara ett brev, ett beslut, ett protokoll, en dom, ett förslag, en rapport och så vidare.
Allting är nu ändå inte offentligt. Det kan finnas uppgifter i en handling som är hemliga. Det kan till exempel vara integritetskänsliga uppgifter om någon person eller sådant som rör affärshemligheter eller försvarshemligheter.
Men det är viktigt att komma ihåg att bara för att det finns en hemlig uppgift i en handling så betyder inte det att hela handlingen blir hemligstämplad. Vi har fortfarande rätt att läsa handlingen i övrigt.
Allt det här kan ju låta bra och trevligt, men man kanske ändå frågar sig om allt det här med insyn och offentlighet egentligen är så viktigt? Hur berör det mig?
Svaret är att offentlighetsprincipen ytterst kan sägas vara en garanti för att vi ska kunna ta tillvara våra medborgerliga rättigheter. Det handlar om rättssäkerhet. Om lika fall behandlas olika eller om det fattas andra felaktiga beslut kommer detta att avslöjas om verksamheten bedrivs öppet. Det är också en garanti för effektivitet i förvaltningen. Slöhet, ineffektivitet, mygel och korruption motverkas om allmänheten har insyn och kan kontrollera hur arbetet sköts.
Men framför allt främjar öppenheten demokratin. Den möjliggör en objektiv information om myndigheternas och det allmännas verksamhet. Visst lämnar många myndigheter alldeles på egen hand mängder av information i flotta broschyrer om sitt arbete. Men det har inget med offentlighetsprincipen att göra. Den innebär något mer, nämligen att det är vi själva som efter eget val och oberoende av myndigheternas informationsgivning som bestämmer vad vi vill ta del av.
Men öppenhet och offentlighet får inte reduceras till några vackra ord och visioner om det inte också får genomslag i praktiken. På papperet har vi i Sverige en urstark offentlighetsreglering. Men de senaste åren har vi allt oftare haft anledning att känna oss bekymrade över en utveckling som istället kännetecknas av ökad slutenhet och hemlighetsmakeri.
Sekretesslagen är under ständig tillväxt, t ex är uppgifter ur pass- och körkortsregistren som tidigare var offentliga i dag i det närmaste oåtkomliga. Men framför allt kan märkas en påtaglig attitydförändring bland de tillämpande myndigheterna och domstolarna, när de prövar om handlingar kan lämnas ut. Förståelsen för betydelsen av offentlighet och insyn minskar och istället sätts sekretessintresset främst. Det är en inställning som går stick i stäv med grundtanken bakom offentlighetsregleringen.
Det är därför hög tid att vi – medborgare och medier – nu säger ifrån och hävdar vår rätt. Myndigheterna samlar in och producerar enorma mängder av information och fattar massor av beslut, stora som små, som direkt eller indirekt berör oss medborgare – allt från sophämtningstaxan till hur den nya motorvägen skall dras.
Om vi har insyn i dessa processer får vi kunskap och kan delta i det offentliga samtalet, göra vår röst hörd, tala om vad vi tycker och påverka det samhälle vi lever i.
Kunskap ger makt och inflytande. Därför är offentlighetsprincipen viktig. Den är vår. Vi har rätt att få veta.