Publicerad DN Debatt 20221109
Den 16 november kan riksdagen besluta om en ändring i grundlagen som kan få stora konsekvenser för den journalistiska granskningen av Sveriges deltagande i internationella samarbeten som Nato, EU och FN. I förlängningen hotas alla medborgares rätt till information och själva demokratin.
Lagförslaget handlar om utlandsspioneri, men riskerar att få en återhållande effekt på visselblåsare och andra viktiga källor för granskande journalister. Journalisterna själva och de medier de arbetar för skulle också kunna känna sig tvingade att välja att inte publicera viktig information för allmänheten.
Lagförslaget lades fram av en enmansutredning redan 2017, efter en beställning av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Den påföljande lagrådsremissen resulterade senare i en proposition i slutet av förra året av den dåvarande regeringskoalitionen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
En grundlagsändring ska röstas igenom i riksdagen två gånger under två olika mandatperioder. I april röstade alla riksdagspartier utom Liberalerna och Vänsterpartiet för den föreslagna lagändringen.
Om lagändringen nästa vecka röstas igenom en andra gång skulle det allvarligt begränsa yttrandefriheten. Då införs ett nytt yttrandefrihetsbrott inom ett område där insynen är som viktigast, vid internationella insatser av Sverige.
Med denna lag om utlandsspioneri riskerar uppgifter om övergrepp och skenargument för att motivera en internationell militär eller kanske humanitär insats att stanna i det fördolda. Ansvar skulle därmed inte kunna utkrävas av beslutsfattare och makthavare.
Lagförslaget gäller den som ”för att gå en främmande makt eller motsvarande tillhanda, obehörigen befordrar, lämnar eller röjer en hemlig uppgift” som förekommer inom ramen för Sveriges samarbete med en annan stat eller mellanfolklig organisation eller i en organisation där vi är medlem. Gärningen är straffbar, om uppenbarandet av uppgiften ”är ägnat att medföra allvarligt men för Sveriges förhållande” till en annan stat eller mellanfolklig organisation.
Även om avsikten inte är att tillhandahålla en främmande makt information ska ett röjande av hemliga uppgifter vara straffbart. Att över huvud taget befatta sig med en sådan hemlig uppgift kan i allvarliga fall utgöra ”grov obehörig befattning med hemlig uppgift”.
Det innebär att den som till exempel anskaffar och/eller lämnar en uppgift vidare för offentliggörande inte längre skyddas av anskaffar- och meddelarfriheten. I korthet en visselblåsare eller uppgiftslämnare riskerar att straffas för utlandsspioneri och dömas till fängelsestraff.
Här är fyra exempel på konsekvenser av lagen:
• Skulle till exempel den svenska FN-diplomaten och sedermera ambassadören Anders Kompass 2014-2015 ha valt att läcka dokument om hur FN-soldater begått övergrepp på barn i Centralafrikanska republiken? Riskerade han då att skada Sveriges relationer med FN så pass allvarligt att han skulle kunnat åtalas för utlandsspioneri? Och skulle SVT:s Uppdrag granskning då valt att fortsätta gräva i detta fall och komma med nya avslöjanden?
• Troligen hade det likaså varit svårt för Uppdrag granskning att undersöka och publicera avslöjandet om hur franska och svenska FN-soldater torterade en fånge i Demokratiska republiken Kongo 2003. Deras granskning av Snowden Papers som gjordes 2013 hade förmodligen heller aldrig kunnat publiceras.
• Ekots avslöjanden 2018 Ekots om Totalförsvarets forskningsinstituts långtgående planer på att hjälpa Saudiarabien att bygga en avancerad vapenfabrik skulle, enligt lektorn i konstitutionell rätt Mikael Ruotsi som berett lagändringen, ha kunnat vara brottslig om den nya lagstiftningen gällt då och inte från och med den 1 januari 2023.
• Med en grundlagsändring av det här slaget skulle även Turkiets president Recep Tayyip Erdogan kunna diktera vad svenska medier kan publicera eller inte. Låt säga att Sverige fortfarande väntar på medlemskap i Nato, men vapenembargot mot Turkiet är upphävt och en svensk journalist får tips om och publicerar uppgifter om att svenska vapen använts vid övergrepp på kurder i Syrien. Vid avslöjandet blir president Erdogan så pass upprörd att han väljer att stänga dörren för ett svenskt Natomedlemskap. Kort därpå åtalas både den svenska journalisten och dennes ansvarige utgivare för att de anses ha ägnat sig åt utlandsspioneri. Dessutom avkrävs de på sina källor.
Det är ett av flera tänkbara scenarier som gör att vi vädjar till riksdagens konstitutionsutskott att skjuta upp den planerade omröstningen i riksdagen som enligt planerna ska äga rum den 16 november. När propositionen lades fram till den tidigare riksdagen i april i år hade Sverige ännu inte sökt medlemskap i Nato, vilket bara det torde vara en anledning att låta riksdagsledamöterna få ytterligare tid att tänka över konsekvenserna av ett eventuellt godkännande av lagen.
När konstitutionsutskottet i mars i år lät justitieutskottet få möjlighet att yttra sig om förslaget valde två av utskottets ledamöter att reservera sig. En av dem var nuvarande arbetsmarknads- och integrationsminister, tillika ordförande för Liberalerna, Johan Pehrson.
Han skrev då bland annat att ”sammanfattningsvis anser jag att regeringens förslag inte har den tydlighet och förutsägbarhet som är nödvändig för att inte enskilda av försiktighetsskäl ska avhålla sig från att utöva sin grundlagsskyddade yttrande- och informationsfrihet. Om förslaget inte kan förtydligas och revideras bör propositionen därför inte bifallas”.
Johan Pehrson ger exakt uttryck för det som vi menar är anledning nog att stoppa denna proposition. Det är inte heller så att Sverige står tandlöst inför hotet om utlandsspioneri utan den grundlagsförändring som nu föreslås.
Det finns redan i dag ett straffrättsligt skydd för uppgifter som förekommer i internationella samarbeten. De kan till exempel behandlas inom ramen för brottsbalkens bestämmelser kring brott mot landets säkerhet.
För att ett nytt brott ska införas i yttrandefrihetsgrundlagarna ska det finnas ett dokumenterat behov, det ska vara proportionerligt och utformat så att det går att förutse vilka gärningar som är straffbara. Dessa kännetecken inte bara saknas för brottet utlandsspioneri. Inte heller har varken den tidigare eller den nuvarande regeringen hittills kunnat ge ett exempel på varför det är nödvändigt att ändra grundlagen när de påstådda brotten redan omfattas av svensk lag.
Nu återstår att se om fler än de vänsterpartister och liberaler som i våras vågade stå upp för den grundlagsskyddade yttrandefriheten får sällskap av andra ledamöter och partier i idet nya konstitutionsutskottet och även i den nytillträdda riksdagen. Låt oss fortsätta kunna granska president Erdogan och hans gelikar utan att riskera att de utnyttjar svensk lag för att stoppa oss.
Robert Aschberg, ordförande, Publicistklubben
Jesper Bengtsson, ordförande, Svenska Pen
Cilla Benkö, vd Sveriges Radio
Erik Halkjaer, ordförande, Reportrar utan gränser Sverige
Ulrika Hyllert, ordförande, Journalistförbundet
Helle Klein, ordförande, Sveriges Tidskrifter
Robert Olsson, vd, Utgivarna
Hanna Stjärne, vd, Sveriges Television
Ulla Sätereie, ordförande, Föreningen för grävande journalister
Johan Taubert, vd, Tidningsutgivarna
Publicerad DN Debatt 20221109