I förra veckan, den 14 november, fattade riksdagen beslut om ett antal ändringar i våra mediegrundlagar, lag om ändring i tryckfrihetsförordningen (TF) och lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Detta var det andra av de två beslut som krävs för att ändra i en grundlag. Den mest avgörande förändringen gäller införandet av en preskriptionstid även för digitala publiceringar. Ändringarna träder ikraft den 1 januari 2019.
Grundlagarna har fått en språklig översyn
Ändringarna handlar bland annat om en språklig översyn som syftar till att göra lagarna könsneutrala och lättare att använda och om ett stärkt skydd för den personliga integriteten.
Ändringarna innebär också att det ska bli möjligt att i vanlig lag införa förbud för söktjänster som innehåller vissa känsliga personuppgifter om de finns tillgängliga på ett sätt som innebär stora risker för att privatpersoners personliga integritet skadas. Det kan till exempel gälla uppgifter om etniskt ursprung, politiska åsikter, sexuell läggning, hälsa eller genetiska uppgifter.
Digital preskriptionstid införs
Den ändring som diskuterats och debatterats mest handlar om att en utgivare av en databas som får en underrättelse från Justitiekanslern (JK) om att material i databasen kan utgöra yttrandefrihetsbrott tar bort materialet kan han eller hon inte hållas ansvarig för material som har funnits tillgängligt i databasen i mer än ett år. Det kan till exempel gälla en dagstidnings webbplats. Det handlar alltså om hur lång tid jag som ansvarig utgivare kan hållas ansvarig för material som jag eller någon av mina företrädare utgivit.
I och med lagändringen ser TU det som att en ansvarig utgivare, efter att ett år förflutit efter den ursprungliga publiceringen, har fjorton dagar på sig att plocka bort eller fatta ett nytt publiceringsbeslut gällande det material JK skickat en underrättelse om. Ändringen i grundlagarna innebär att en ansvarig utgivare inte alltid och i alla lägen ansvarar för material som är äldre än ett år. I den digitala tid som nu råder vore det ohållbart att ha ett ansvar som sträcker sig obegränsat i tiden. Vad vi nu får är ett ”notice-and-take-down”-förfarande, där en utgivare kan underställas en underrättelse från JK och då fatta ett nytt publiceringsbeslut om en artikel i en databas och – om denne då väljer att låta den kvarstå – också får ta ansvar för den.
Farhågorna från vissa debattörer om att detta i princip ger en fjorton dagar immunitet hoppas vi blir just farhågor och att försöka kringgå systemet genom att bakdatera eller gömma artiklar med mera bör kunna förhindras genom utredning av JK.
Konstitutionsutskottets betänkande i sin helhet: Ändrade mediegrundlagar 2018/19:KU2
Vänligen kontakta TU:s jurist Jan Fager (jan.fager@tu.se) vid frågor gällande de ändrade mediegrundlagarna.