Vi firar 125 år!
I det fria ordets tjänst
sedan 31 maj 1898
125 år av arbete för att stärka publicistiken och journalistikens förutsättningar och roll i samhället
Tidningsutgivarna räknar 1898 som sitt födelseår och första verksamhetsår. Redan tidigare hade några chefredaktörer och tidningsägare samlats för att grunda en förening för tidningsutgivare – Svenska Tidningsutgivareföreningen. Men det var den 31 maj 1898 som stadgar antogs och en styrelse kom på plats.
I dag har vi hundratalet medlemmar som tillsammans ger ut långt fler morgon-, kvälls- och gratistidningar. De publicerar även tidskrifter, sänder tv och radio har redaktionella sajter, nyhetsbyråer, driver försäljnings- och medieutvecklingsbolag med mera. Vi arbetar dagligen med att stärka mediernas förutsättningar på en konkurrensutsatt marknad. Det har under decennierna tagit sig olika uttryck, som att arbeta för förbättrade distributionsmöjligheter, gemensamma pappersinköp och konkurrensneutrala skatter.
- TU värnar tryckfrihet, medieetik och medierätt
- Enar och utvecklar branschen i centrala frågor
- Dagens frågor är viktiga för framtiden
När Tidningsutgivarna i år firar 125-årsjublieum vill vi rikta fokus på det som verkligen är värt att fira; hur fria och oberoende medier gör skillnad och förändrar samhället till det bättre.
Journalistik har av Unesco – FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur – konstaterats vara en allmännytta; ”a public good”. I rapporten Journalism is a public good: World trends in freedom of expression and media development (Global report 2021/2022) slås det fast att “journalism plays a critical role in promoting a healthy civic sphere. It does so by providing citizens with trusted information and facts they need to participate in a free and open society. Journalism simultaneously acts as an independent watchdog and agenda-setter.”
I de av FN antagna Globala målen berörs flera aspekter av hållbar utveckling. Fria och oberoende medier kan inte minst inom det så kallade mål 16 göra betydelsefulla bidrag, då det bland annat handlar om att ”bygga upp effektiva och inkluderande institutioner med ansvarsutkrävande på alla nivåer”. Inom mål 16 finns flera delmål, varav ett är formulerat som ”Säkerställa allmän tillgång till information och skydda de grundläggande friheterna”. Det relaterar väl till mediernas uppgift att granska makten och att hålla allmänheten informerad i frågor och händelser rörande politik och samhälle.
Detta har vi utvecklat mer detaljerat på en annan del av tu.se >>
För att tydligt illustrera hur journalistiken gjort skillnad – i stort och smått, på det lokala eller nationella planet – har vi vänt oss till våra medlemmar för att samla in exempel på just detta, som presenteras nedan. Fler kommer att publiceras löpande.
Klicka på bilden för att göra den större.
Norran inledde den 4 juni 2013 en granskning som avslöjade hur Skellefteå kommun gett lån till privata företag genom sitt helägda fastighetsbolag Polaris. Låneverksamheten hade då pågått sedan 1980-talet, företag som hyrt lokaler av fastighetsbolaget hade erbjudits att teckna skuldebrev till förmånliga villkor. Men kommuner får inte gynna eller stötta enskilda företag, det är ett brott mot kommunallagen. Tidningen visade hur lånen konstruerats, avslöjade andra former av möjliga stöd, fann exempel på jäv – och intervjuade en rad experter som underkände Skellefteå kommuns hantering. Kommunen slog ifrån sig: Det handlade om att ge näringslivet bra förutsättningar. Tidningen visade att de företag som gynnats med lån i flera fall gått i konkurs och att antalet anställda minskat över åren.
Klicka på bilden för att göra den större.
Eskilstuna-Kuriren publicerade, tillsammans med 13 andra dagstidningar och tre tidskrifter, den 12 mars 1942 vittnesmål om Gestapo-ledd tortyr av fångar i tysk-ockuperade Norge. J.A. Selander, som ledde tidningen, var övertygad humanist och antinazist samt rakryggad publicist. Han fick i januari 1942 vittnesmål om tortyren. Dokumenten som hade smugglats ut ur Norge var sprängstoff – Sveriges linje var strikt neutralitet: Tyskland skulle inte provoceras. Materialet granskades ingående, en grupp publicister villiga att publicera samlades i hemlighet. Publiceringsdag bestämdes. Regeringen fick dock kännedom om vad som var på gång. Tidningar konfiskerades – men i de flesta fall nådde de ändå sina prenumeranter. Selander och de andra publicisterna visade stort mod och bidrog till att väcka en stark svensk opinion mot nazisternas övergrepp. Publicisternas namn fanns på såväl de dokument Gestapo förberett inför en möjlig tysk invasion av Sverige, som på inhemska nazisters dödslistor.
