Förslag till ändring i Myndigheten för press, radio och tv:s föreskrifter (MPRTFS 2016:1) om presstöd (Dnr 21/02830)
TU – Medier i Sverige (Tidningsutgivarna) har tagit del av rubricerade förslag och får anföra följande.
1) Inledande synpunkter
I remissen lämnas tre förslag till ändringar i myndighetens föreskrifter (MPRTFS 2016:1).
Förslagen är detaljerade och motiveras inte på något annat sätt än att det i konsekvensbeskrivningen anges att MPRT ”mottagit signaler” från Kantar Sifo Media Audit om att det finns svårigheter att bedöma den abonnerade upplagan utifrån nuvarande regelverk. Vari dessa svårigheter består framgår inte.
Enligt TU:s mening hade det här varit värdefullt med ett förtydligande.
2) Abonnemang (1 kap. 9 §)
Utöver vissa redaktionella ändringar, föreslås ett nytt tredje stycke om att ”Högst fem procent av tidningens abonnerade upplaga får utgöras av gåvoabonnemang.”
Gränsen fem procent har sin motsvarighet i 1 kap. 8 §, där det anges att friexemplar respektive bud- och personalexemplar får utgöra högst fem procent av den betalda upplagan.
TU har inget att invända mot förslaget.
3) Abonnerad upplaga (1 kap. 10 §)
Utöver vissa redaktionella ändringar noterar TU att den nuvarande föreskriften i sjätte stycket om att ”Kortaste betalningsperiod är en månad.” och att ” Är abonnemangsperioden kortare än en månad räknas exemplaren som sålda lösnummer.”, ändrats på så sätt att den andra meningen strukits.
Om någon materiell förändring här är avsedd bör det klargöras.
Vidare har det femte stycket om s k arbetsgivarexemplar, d v s exemplar som en arbetsgivare har betalat för åt en arbetstagare ändrats.
Ändringen består i att det föreslås att ”Högst fem procent” av tidningens abonnerade upplaga får utgöras av arbetsgivarexemplar medan det i nuvarande föreskrifter anges att ”En mindre del” av tidningens abonnerade upplaga får utgöras av sådana exemplar.
Sett till ordalydelsen innebär förslaget en begränsning av antalet arbetsgivarexemplar.
Enligt TU:s mening kan såväl det aktuella förslaget som begränsningen av arbetsgivarexemplar i sig ifrågasättas.
För det första är en – högst rimlig – förutsättning för att arbetsgivarexemplar alls ska få räknas med att arbetstagaren haft frihet att välja en annan valfri jämförbar tidning eller att avstå från erbjudandet. Det betyder alltså att det handlar om betalda och aktivt valda och lästa tidningar, vilket är det som driftsstödet kan sägas syfta till att gynna. Det ter sig då besynnerligt varför dessa endast till en försumbar del ska få medräknas.
För det andra är MPRT:s föreskrifter en utfyllnad och ett förtydligande av bestämmelserna i presstödsförordningen (1990:524). MPRT:s föreskrifter får inte gå utöver eller vara mer begränsande än vad som följer av presstödsförordningen.
TU har emellertid svårt att se att det i presstödsförordningens bestämmelser och definitioner – t ex av begreppen ”såld upplaga”, ”totalupplaga” eller ”abonnerad upplaga” – finns stöd för att begränsa den andel av den totala abonnerade upplagan som får utgöras av arbetsgivarexemplar.
TU efterfrågar därför här ett förtydligande från MPRT. I avvaktan på det avstyrker TU förslaget.
4) Lösnummer (1 kap 14 §)
I § 14 har ett nytt tredje stycke införts om att ”För att sålda lösnummer ska ingå vid beräkningen av såld upplaga krävs att försäljningen görs via extern aktör med returrätt”.
TU vill även här ifrågasätta vilket stöd som finns i presstödsförordningen och dess begrepp ”såld upplaga” för denna begränsning?
I de allra flesta fall sker försäljningen av sålda lösnummer på detta sätt, men om en tidning vill anordna – och kan redovisa – sin lösnummerförsäljning på annat sätt, måste den ha frihet att göra det. Det kan inte ankomma på staten att, som ett villkor för beräkningen av stödberättigade exemplar, anvisa på vilket sätt ett tidningsföretag anordnar sin försäljning, så länge det sker på ett transparent och kontrollerbart sätt.
TU avstyrker därför förslaget.
Stockholm 2021-08-09
TU – Medier i Sverige
Thomas Mattsson Per Hultengård
Tf VD Jurist