Debatt: Public service
Just nu arbetar en parlamentarisk public service-kommitté med frågan om hur Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion ska drivas i framtiden. Det är bra att kommittén fått det här uppdraget. Utan starka public service-bolag skulle det svenska medieutbudet vara fattigare.
Men det är inte bara public service som behöver rimliga förutsättningar. Det gör även Värmlands övriga medier. För om public service-verksamheten lämnar det traditionella uppdraget, och konkurrerar med den lokalt förankrade journalistiken, hotas en av demokratins grundpelare på lokal nivå.
Den stora omvälvning som publicistiken genomgått de senaste åren har väckt en oro för att dagspressen ska tappa bort sin samhällsrapportering. Det har också talats om att ett utökat public service-uppdrag kunde vara ett svar på den oron. Men är det en träffande beskrivning? Är mer pengar till public service rätt väg?
Enligt statistik från Institutet för mediestudier har kommunbevakningen faktiskt ökat sedan 2013. Ökningen sker både i tryckta tidningar och i deras webbkanaler. Myndigheten för press, radio och tv tolkar den tillgängliga statistiken på samma sätt i sin rapport om medieutvecklingen. De noterar också att andelen nyheter om den offentliga sfären ökat i tryckt dagspress och på webben. I dag ägnar alltså dagstidningarna en större andel av sitt utrymme åt samhällsrelevanta artiklar än vad de gjorde tidigare.
En av anledningarna till att lokaljournalistiken intar en framträdande plats i pressen är all den grundläggande rapportering som redaktionerna gör i kommunerna. För trots oron för vita fläckar är det tidningar som den här som har medarbetare på plats. Inte SVT. Jämför vi antalet medarbetare i Värmland så har SVT 25 anställda i Karlstad. Det medan de medier som TU representerar har fler än 300 och det på 18 redaktioner i länets 16 kommuner.
Institutet för mediestudier presenterar också ett nytt mått, ”landsbygdsjournalist per intäktsmiljard”, på hur många journalister public service och dagspressen har utanför storstäderna. Enligt deras sätt att räkna har dagspressen betydligt fler journalister per intäktsmiljard än public service. 100 journalister i dagspressen och 60 i public service. Måttet ger förstås inte är en definitiv sanning om kostnadseffektiviteten hos public service. Men, skriver man, det är ”ett av många sätt att fundera kring frågan om hur de politiskt beslutade pengarna till medier kan göra mest nytta”.
För om de offentligt finansierade public service-bolagens uppdrag breddas, om de får konkurrera med text och finnas med ett omfattande utbud på alla plattformar så följer en lång rad risker. Inte minst att lokala medier konkurreras ut. För vem vill betala för nyheter som finns gratis någon annanstans?
Självfallet ska vi även i framtiden ha en public service som bedriver viktig och relevant journalistik som speglar Sverige. Men verksamheten får inte hämma de övriga mediernas möjligheter. Då riskerar boende i Arvika, Skoghall och Årjäng att vara de stora förlorarna. De och vår gemensamma demokrati.
Jeanette Gustafsdotter
Vd, TU – Medier i Sverige
Artikeln är först publicerad den 8 februari 2018 av Nya Wermlands-Tidningen.