I dag ställs den Sundsvallsbo som kartlagt två journalister, samlat på sig uppgifter om hur man begår mord och genomför sabotage inför rätta. Han står åtalad för förberedelse till mord. Enligt åtalet hade mannen dessutom ett flertal vapen i sin bostad. En av de kartlagda är Gefle Dagblad, Ljusdals-Posten, Hudiksvalls Tidning, Ljusnan och Söderhamnskurirens ansvarig utgivare Anders Ingvarsson.
Tyvärr hör hot och trakasserier till vardagen för många journalister. Enligt ”Journalisternas trygghetsundersökning” från Göteborgs universitet har ungefär sex av tio, 58 procent, av journalisterna någon gång utsatts för hot, trakasserier och våld i sin yrkesroll. Den här och andra studier visar också att chefer, ledarskribenter och krönikörer är extra utsatta. Ingen, skriver ingen, ska bli hotad och trakasserad i sitt jobb. Inte journalister, inte politiker, inte bibliotekarier, inte livsmedelsinspektörer. Ingen.
Det är alltså allvarligt vem som än blir utsatt för hot, våld och trakasserier. Samtidigt får hoten en extra mörk ton när de riktas mot demokratin och dess företrädare. Som hot mot domare, politiker, poliser och journalister. Det är hot som inte endast drabbar den utsatte, utan även skadar oss alla och vårt gemensamma samhälle. Hot som gör att vi riskerar att få ett samhälle där makten granskas dåligt, ett uddlöst rättsväsende och ett tystare demokratiskt samtal. Ett samhälle där makten kan fiffla, brottslingar slippa undan rättmätiga straff och där få kan tänka sig att arbeta politiskt.
Trygghetsundersökningens resultat visar också att drygt var fjärde utsatt journalist undvikit att bevaka ett visst ämne eller fråga på grund av hoten och hatet. Och att 22 procent någon gång har undvikit att bevaka en viss individ eller grupp. Det finns alltså en viss tendens till att enskilda personers eller gruppers våld och hot påverkar och leder till självcensur. Tendenserna till självcensur är oroväckande. Inte minst för att den lokala tidningen många gånger är den enda som granskar kommunens politiker, näringslivet och de religiösa samfunden. Försvinner lokaltidningens rapportering, försvinner den enda oberoende granskningen. Och tystnad är många gånger det hotarna och hatarna vill uppnå.
Visst får man kritisera en viss publicering, tycka annorlunda än ledarsidan och helt enkelt avstå att läsa den tidning man inte gillar. Men att samla på sig vapen och kartlägga journalister är inte kritik. Det är ett direkt hot mot pressfriheten och det fria ordet.
Press- och yttrandefriheten hör till demokratins och det offentliga samtalets kärnvärden. Att hota och hata är helt oacceptabelt.
Nu är det viktigt att vi alla tar ett gemensamt ansvar för ett generösare och en mer nyanserad debatt. Samtal är motsatsen till tystnad.
Jeanette Gustafsdotter, vd TU – Medier i Sverige
Artikeln är först publicerad i Sundsvalls Tidning den 23 augusti 2018.