I dagarna sätter regeringen och Naturvårdsverket ljuset på frågan om Sverige ska behålla och utveckla världens mest effektiva system för återvinning av tidningspapper – eller om vi ska börja om från början. Dessvärre riskerar följdfrågan om tidningsläsning och journalistik att tappas bort.

Dagens svenska system för återvinning är världens mest effektiva. Under flera år har över 90 procent av alla tryckta tidningar samlats in. Och alla – 100 procent – är garanterade att gå till återvinning. Det här systemet vill regeringen nu riva upp.

Förra året bestämde regeringen att dagens återvinningsstationer ska ersättas av bostads- eller kvartersnära insamlingssystem. Och att pappersbruken ska stå för notan. Det är ett beslut som riskerar att öka kostnaderna för insamlingen, minska återvinningen och drastiskt minska möjligheterna att bedriva journalistik i större delen av landet. De här följderna hade varit lätta att upptäcka om regeringen gjort en konsekvensanalys. Det gjorde man inte.

Förpacknings- och tidningsinsamlingen har däremot gjort en analys. De uppskattar att den totala investeringskostnaden för hela den nya fastighetsnära insamlingen av samtliga material överstiger 9 miljarder kronor. Av detta beräknas drift- och investeringskostnaderna för insamling av tidningar uppgå till cirka 1,5 miljarder. Något som kan innebära att dagens redan höga papperspriser ökar med ytterligare 50-75 procent. Kostnader som klart överstiger hela mediestödet och som rejält vattnar ur de positiva effekterna av den sänkta digitalmomsen.

Det finns åtminstone två sätt att rätta till den beslutade förordningen. För det första kan Naturvårdsverket, som fått i uppdrag att tolka förordningen, lyssna till de inkomna remissvaren och säga att tidningsinsamlingen fungerar bra som den gör i dag. Statistiken talar entydigt för den tolkningen. Dessutom är en mycket stor majoritet av svenskarna nöjda med dagens system.

För det andra kan man välja en politisk lösning. I det så kallade januariavtalet mellan regeringen, Liberalerna och Centern finns en punkt om att göra det enklare för hushållen att återvinna och återbruka. År 2021 ska möjligheten till större återvinning och bättre samarbete mellan kommunala och producentansvarssystem utredas. Det finns all anledning att vänta in utredningens slutsatser. För vi ska självfallet inte nöja oss, bara för att vi är bäst i världen på att återvinna. Det går att utveckla dagens välfungerande system ytterligare.

TU har redan tagit upp frågan med kulturminister Amanda Lind och önskat ett möte med miljöminister Isabella Lövin samt Naturvårdsverket för att tydliggöra förordningens följder. Vi har också kontaktat finansdepartementet. Mediepolitiken måste hänga samman. Som förordningen och Naturvårdsverkets planerade vägledning ser ut i dag kommer de nya reglerna att innebära ett dråpslag för det tryckta ordet. I ett slag omintetgör förordningen de positiva effekterna av det nya mediestödet och sänkningen av digitalmomsen. Möjligheterna till fördjupade satsningar på kvalitetsjournalistik i hela landet blir som bortblåsta.

Sverige är ett av världens mest tidningsläsande länder. Och vi är bäst i världen när det gäller pappersåtervinning. Nu är det upp till regeringen om vi ska fortsätta att vara det.

Jeanette Gustafsdotter, vd TU – Medier i Sverige

Pin It on Pinterest

Dela artikeln?

Tryck på valfri social media för att dela, eller skriv ut med den gröna knappen.