Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion spelar viktiga roller på den svenska mediemarknaden. De berikar det publicistiska utbudet och medverkar till att fördjupa den granskande journalistiken. Utan ett brett och kraftfullt public service vore Sverige ett fattigare land.
Men de tre programbolagen är inte ensamma om att bedriva samhällsrelevant journalistik. Sveriges ungefär 460 dags- och gratistidningar svarar sedan decennier för den grundläggande bevakningen i landet. Inget annat medieslag granskar så många kommunala beslut, rapporterar lika ingående om landstingsbudgetar och belyser utvecklingen för det lokala näringslivet så noga som tidningarna. Det är också i pressen som de nationella och lokala debatterna når både djupast och bredast. Tidningarna är tveklöst lika viktiga för demokratin som public service. Minst. Och på lokal nivå är länets eller ortens tidning helt avgörande för en fullödig demokrati.
Ska vi i framtiden ha en lika stark demokrati som i dag så måste det råda en hälsosam balans på mediemarknaden. Inte minst om vi som medborgare och nyhetskonsumenter ska ha tillgång till ett lika brett och kvalitativt utbud som i dag.
De senaste årens digitala utveckling har förändrat mediernas affär i grunden. År 2008 uppgick de tryckta tidningarnas annonsintäkter till drygt elva miljarder kronor. I dag ligger samma intäkter för de tryckta och digitala nyhetsmedierna på cirka sju miljarder. Huvuddelen av de utflyttade pengarna har hamnat hos globala plattformar som Google och Facebook. Men samtidigt som fler än var tredje annonskrona lämnat journalistiken har dagspressen anpassat sig, utvecklat nya arbetsformer och affärsmodeller.
I korta drag har man gått från en annonsfinansierad journalistik till en verksamhet som till största delen betalas av läsarna. Den här moderna formen av finansiering sätter relationen till public service i ett nytt ljus. De beslut som programbolagen fattar får numer direkta följder för landets tidningar. I dag finns public service och dagspressen på samma medieplattformar. Man finns som poddar, i appar, på webben, med rörlig bild och i sociala medier. Och eftersom public service är finansierat med offentliga medel ställer det extra stora krav på hur man agerar.
Om public service skriver en sammanfattande artikel, vilken bygger på en nyhet som först publicerats av en lokaltidning, får det helt andra effekter i dag än vad det fick för bara några år sedan. Tidigare kom dessa radio- eller tv-inslag ofta en eller flera timmar senare i bolagens olika nyhetsprogram. I dag ligger den sammanfattade textartikeln ute i deras kanaler bara några minuter efter det att tidningen publicerat sin ursprungsnyhet. Den sammanfattande artikeln finns då fritt tillgänglig hos public service. Samtidigt önskar tidningen att ta betalt för artikeln på sin sajt för att kunna ersätta reportrar, redaktörer och andra medarbetare.
Dessutom har vi relationen till plattformar som Facebook och Youtube. Även där påverkar public services publiceringsbeslut tidningarnas möjligheter till att bedriva sin affär. När till exempel SVT lägger ut ett program eller klipp på dessa plattformar skapas en väldig mängd data om de som ser på materialet, till exempel vad de gillar, deras intressen och var de bor. Den informationen använder Facebook och Youtube när de säljer sina annonstjänster, vilka är direkta konkurrenter till tidningarna.
Därför är det centralt att vi öppet och respektfullt för en principiell diskussion om public services uppdrag och gränser. I den diskussionen är det viktigt att komma ihåg att det handlar om en offentligt finansierad verksamhet vilken konkurrerar med privata medier. Och därför måste programbolagen vara vaksamma så att de inte undergräver förutsättningarna för andra medier att verka.
Ute i Europa mullrar det oroväckande kring public service. Men i Sverige sitter de tre bolagen i tryggare bo än många andra på mediemarknaden. Riksdagen beslutade nyligen om en ny finansieringsmodell. Riksdagen beslöt också att tilldelning av avgiftsmedel ska gälla för en hel tillståndsperiod. Dessutom sitter just nu en parlamentarisk kommitté med uppdraget att utreda om public services oberoende är tillräckligt garanterat i förhållande till staten.
Dagspressens finmaskiga nät över landet har under decennier varit och är fortsatt den största garanten för en bred och allsidig samhällsdebatt. Den svenska mediepolitiken bygger på att det ska finnas en balans mellan public service och den privata mediesektorn. Den balansen är skör och kräver stor försiktighet samt eftertanke så att den inte rubbas. En diskussion om hur vi behåller den skulle gynna alla aktörer på marknaden. Även public service.
Jeanette Gustafsdotter, vd TU – Medier i Sverige
Artikeln är först publicerad av DN Kultur den 10 januari 2019.