Debattartikel i DN 25 augusti 2015:  Att värna källskyddet är mediernas uppgift, men det måste även gälla polis och åklagare. Tre gånger inom loppet av några månader har polis och åklagare brutit mot grundlagen. Det är anmärkningsvärt och visar att både kunskap och omdömen brister. Alla som pratar med medierna ska kunna lita på att de kan vara anonyma. Nu måste lagstiftare och beslutsfattare agera, skriver TU.

Högsta domstolens beslut förra veckan om att inte tillåta husrannsakan på Aftonbladet har – med rätta – välkomnats av många. Domstolen menade att en husrannsakan för att beslagta den datafil som innehåller en bild, som eventuellt föreställer gärningsmän, och uppgifter om källan från rånet mot en guldsmedsbutik riskerade att avslöja information och källor som tidningen enligt lag måste hålla hemliga.

Men HD:s beslut pekar också på att det finns problem när det gäller frågan om källskydd och användning av tvångsmedel mot medie­företag.

Det här var andra gången på kort tid som HD ingriper för att säkerställa källskyddet – så sent som i juni i år beslutade domstolen att militärpolisens beslag av bilder på ett minneskort hos en fotograf på Dagens Nyheter var otillåtet.

Och några månader dessförinnan fick Hovrätten för Övre Norrland gå in och styra upp ett åklagar- och tingsrättsbeslut om att beslagta en dator och en mobiltelefon från en journalist på tidningen Folkbladet som mördats.

Det är naturligtvis väl att rättssystemet fungerar i slutänden. Men vi har också ett otillfredsställande tillstånd när åklagare och underinstanser gång efter annan försöker åsidosätta källskyddet, så att det är först när de massmedier som ska utsättas för tvångsmedlen tar saken till HD som det bringas ordning.

Enligt vår mening behövs därför ett förstärkt och framför allt förtydligat skydd för massmediernas källor vid tvångsmedelsanvändning. Förutom ett direkt förbud i rättegångsbalken mot beslag vilar källskyddet i övrigt i dag på den så kallade proportionalitetsprincipen, det vill säga att tvångsmedel får användas endast om skälen för åtgärden uppväger den skada som kan uppstå. De tre fall som nämnts här ovan visar att det inte är tillräckligt.

HD avslutar sitt beslut om Aftonbladet med att konstatera att ”lagregleringen när det gäller tvångsmedelsanvändning i vad som skulle kunna kallas det virtuella rummet är otidsenlig” och uppmanar lagstiftaren att ”råda bot” på detta.

I Yttrandefrihetskommittén (SOU 2012:55) gjorde vi från branschen ett försök att få upp dessa frågor på bordet. Det slutade med att några av experterna i utredningen själva fick skriva ett PM som mera för kännedom lades med som en bilaga.

Den senaste tidens agerande från åklagare och polis visar tydligt att behovet kvarstår. Regeringen bör därför ta initiativ till en översyn. En viktig utgångspunkt för ett sådant arbete måste självfallet vara att det inte får innebära några försämringar av skyddet för massmediernas källor. Om meddelarfriheten och anonymitetsrätten inte kan garanteras hotar det förtroendet för massmedierna och därmed en fri och oberoende press.

I Aftonbladets fall har redaktionen inte vägrat för att skydda rånare. De har sagt nej till att lämna ut it-enheter med de källskyddade uppgifterna i bildfilen. De har dessutom sagt att de är beredda att lämna ut en utskrift av den aktuella bilden. På så sätt har man värnat källskyddet och grundlagen.

Vi förstår anhörigas och allmänhetens självklara önskan om att brott ska klaras upp och förövare dömas, men vi försvarar samtidigt uppgiftslämnares rätt att vara anonyma när de önskar.

Medierna försvarar grundlagen och våra källor. Nu måste även åklagare och polis börja göra detsamma.

Jeanette Gustafsdotter, vd TU
Per Hultengård, TU:s chefsjurist
TU – mediernas branschorganisation

Pin It on Pinterest

Dela artikeln?

Tryck på valfri social media för att dela, eller skriv ut med den gröna knappen.