Debattartikel Dagens Samhälle 26/4 2016: För TU är öppenhet, offentlighet och insyn grundpelare i Sveriges statsskick. Därför förstår vi inte hur regeringen tänker då den först hyllar öppenhet, offentlighet och insyn som principer, för att sedan gång efter annan sortera bort dessa principer i detaljförslag. Det kan vi inte acceptera.
En gång varje mandatperiod i riksdagen brukar det trilla ut en departementspromemoria från justitiedepartementet med den anspråkslösa rubriken ”Några frågor om sekretess”. De senaste åren har den kallats ”Några frågor om offentlighet och sekretess”, för att liksom markera att departementet minsann inte bara tänker på sekretess utan också värnar offentligheten. Det är dock en sanning med modifikation.
Årets promemoria är som alltid en sorts uppsamlingsheat av skrivelser till departementet från myndigheter och organisationer som tycker att just deras verksamhetsområde är så viktigt att det måste till mera sekretess för att skydda det från medborgarnas insyn. Samt några ytterligare sekretessförslag från departementet.
Förr om åren hade de här departementspromemoriorna ett brandgult omslag. Numera går de mer i rödgult. På den brandgula tiden sa en gång ett justitieråd skämtsamt att färgen var ägnad att vara en varningssignal över ogenomtänkta förslag. Den kloka synpunkten har vi tagit med oss. Och därför slår varningslamporna igång när vi nu läser den rödgula departementspromemorian ”Några frågor om offentlighet och sekretess” (Ds 2016:2).
I 2016 års version finns förvisso inledningsvis först några vänliga sidor om betydelsen av offentlighetsprincipen – typ ”offentlighetsprincipen är en hörnsten i vårt demokratiska statsskick” – men följs sedan av ett batteri med förslag om att minska densamma.
Några exempel:
- Kriminalvården har i en framställning till regeringen framfört att befintliga sekretessbestämmelser inte ger ett tillräckligt skydd för myndighetens arbete med att upprätthålla ordning och säkerhet – och begär utvidgad sekretess.
Departementspromemorian instämmer.
- FAR – branschorganisationen för redovisningskonsulter, revisorer och rådgivare – vill i en framställning till regeringen att sekretess ska gälla hos Bokföringsnämnden för vissa uppgifter om skattesekretess.
Departementspromemorian håller med.
- Göteborgs kyrkogårdsstyrelse vill ha sekretess för uppgifter som särskilt tar sikte på begravningsverksamhet.
Departementspromemorian håller med.
- Riksbanken, Förvaltningsrätten i Stockholm och många flera vill ha stärkt sekretesskydd för vissa uppgifter om anställda.
Departementspromemorian håller med – och fyller på med att låta detta gälla ”alla offentliganställda” – något som redan kritiserats från många håll.
- Och efter en anmälan till justitieombudsmannen JO föreslår departementspromemorian att den så kallade bibliotekssekretessen ska utsträckas till att också omfatta uppgifter om enskilds användning av informationsteknik i biblioteksverksamhet.
Departementspromemorian håller med.
Och för säkerhets skull följs det i promemorian upp med ytterligare egna departementsförslag om ”Överföring av sekretess i flera led” och ”Sekretess i internationellt polisiärt samarbete”.
Sekretess för hela slanten med andra ord. Och där står vi nu. Genomförs förslagen får vi ett allt mer slutet Sverige.
Vi lever i ett allt mer komplext samhälle. Och vi inser att nya situationer och sammanhang uppstår där sekretess kan motiveras. Men det känns konstigt så här det 250:e året av tryckfrihet (1766-2016) att få en departementspromemoria i knät med förslag som uteslutande innebär en begränsning av medborgarnas insyn.
Det kan, åter igen, i det enskilda fallet finnas och – ibland – vara viktigt med tystnad och hemligheter. Men låter vi det bli till princip har vi till sist inte så mycket kvar av vår offentlighetsprincip.
Från TU vill vi därför uppmana alla – remissinstanser, debattörer och andra engagerade – att kritiskt granska och läsa departementspromemorian. Vi kommer att göra vår röst hörd. Det räknar vi med att alla ni andra också kommer att göra.
Jeanette Gustafsdotter, vd Tidningsutgivarna (TU), Per Hultengård, chefsjurist, Tidningsutgivarna (TU)