Metros kolumnist Cissi Wallin skrev nyligen en krönika som skämtade med hur vissa personer, ”Dylan-männen”, kan gå upp i en konstnärs eller idols verk och förklara hela sin värld genom dessa. Wallin formulerade en bitvis rätt grov och raljant känga åt ett beteende. Men hon möttes av hat mot henne som individ. Hon var enligt mobben ”en ful felknullad gnällfitta”. Det var ett av de mildare uttrycken. Andra förekommande hot mot kvinnliga journalister är att de ska få en kniv uppkörd i fittan och att deras döttrar ska bli gruppvåldtagna. Förvånad? Nej.
Det är dags att på allvar se vad hoten kan leda till. En tystnad. Och framför allt bland kvinnor. Ja, det finns de som vill att kvinnor ska tystna. Men jag är övertygad om att majoriteten inte vill det. Det är dags att vi säger ifrån.
Tyvärr hör hot och trakasserier till vardagen för många journalister. Nu under hösten har till exempel medarbetare på Upsala Nya Tidning blivit hotade efter en artikel om ett beslut från en domstol. De omskrivna krävde att artikeln skulle plockas bort från tidningens sajt, annars fick journalisterna skylla sig själva om det hände något. Någon vecka senare hotade fotbollshuliganer i Örebro att slå sönder kameran till en fotograf på Nerikes Allehanda om de blev fotade. Listan kan göras mycket längre.
Det finns en grupp, framför allt bland män, som går igång på att hata. De hatar män, de hatar kvinnor. Skillnaden ligger i att de hatar kvinnor mer frekvent och sexistiskt. Enligt en undersökning som TU och Sveriges Radio låtit undersökningsföretaget Ipsos göra i år har 44 procent av medarbetarna på landets dagstidningar hotats eller trakasserats under det senaste året. Det kan jämföras med genomsnittet som ligger på 33 procent. Dagspressens medarbetare är mer utsatta för hot om misshandel, sexuellt våld och förföljelse än många andra journalister. Undersökningen visar också att nästan samtliga nedsättande kommentarer som anspelar på kön och sexuella trakasserier är riktade mot kvinnor.
Hoten och trakasserierna kan leda till att journalister, inte minst kvinnliga, tvingas bort från sina jobb på grund av rädsla och oro. Det kan också leda till att vissa samhällsområden och ämnen inte bevakas, att granskningar inte görs och att debatten dör. Det ökar risken för korruption, maktmissbruk och en försvagad demokrati. Många gånger är tidningen den enda som granskar politiker, näringslivet och problemen i ditt bostadsområde.
Cissi Wallin skriver att hon blivit ännu mer krigslysten för kvinnors rätt. Det är bra. Motsatsen finns också. Hoten blir då ett hot mot pressfriheten och vår demokrati. Här har vi alla ett ansvar, som de civiliserade medborgare och nyhetskonsumenter vi är. Hör du någon uttala sig hotfullt och sexistiskt mot någon som har uttryckt sin åsikt: säg ifrån!
Jeanette Gustafsdotter, vd för TU – Medier i Sverige