Vill man stå upp för tryckfriheten och journalistiken så räcker det inte med att man gör det på glada jubileumsdagar, utan då får man göra det i praktiken. Varje dag. Där har regeringen – och oppositionspartierna – en hel del att bevisa, skriver Tidningsutgivarna och Journalistförbundet i Altinget.
Det är bra att den svenska tryckfrihetsförordningen utnämnts till ett världsminne av Unesco. Det ska vi inte bara vara glada över utan också förvalta och utveckla.
Regeringen var inte sen med att gå ut och ta åt sig äran. Det var många fina ord som:
”Vi har haft tryckfrihet i över 250 år, men vi måste försvara och stå upp för den varje dag. Att nås av beskedet att Unesco utsett tryckfrihetsförordningen till ett världsminne gör mig i dag extra stolt och glad över våra svenska grundlagar och över Riksarkivet och Kungliga biblioteket som tillsammans bevarar denna viktiga del av vår historia som format det Sverige vi ser”, sade kulturminister Parisa Liljestrand.
Ur vårt perspektiv är ord som ”försvara” och ”stå upp för den varje dag” ytterst välkomna.
Det rimmar dock dåligt med att just regering och riksdag har beslutat – och fullföljde här ett grundlagsändringsförslag från den förra regeringen, så skuggan faller över dem båda – om att begränsa tryck- och yttrandefriheten genom att för första gången på tjugo år utvidga listan med tryck- och yttrandefrihetsbrott (med bland annat utlandsspioneri).
Och därmed begränsas den just prisade tryck- och yttrandefriheten, särskilt meddelar- och anskaffarfriheten. Vem vågar nu prata med medierna?
Från mediesverige höjdes protester mot detta. Vi tyckte, väl medvetna om problematiken, att det var viktigt att obekväma röster skulle våga göra sig hörda.
Men vi fick inget vidare gehör till försvar för tryck- och yttrandefriheten från vare sig den föregående eller den nuvarande regeringen som sägs ”försvara” och ”stå upp för den varje dag”.
Och inte blev det bättre av att dessutom infördes en så kallad delegationsregel som gör det möjligt att bestraffa den fotograf som tar en bild på ett ”skyddsobjekt” (som exempelvis fasaden av ett tingshus).
Vi inser att vi har omvärldsförändringar att förhålla oss till och vi är inte naiva – begränsningar kan ibland motiveras. Men det är just i jobbiga tider som vi behöver en regering och riksdag som i praktiken står upp för tryck- och yttrandefriheten, som kulturministern uttrycker det, ”varje dag”. Det gäller för övrigt lika mycket justitieministern.
Vill man stå upp för tryckfriheten och journalistiken så räcker det inte med att man gör det på glada jubileumsdagar, utan då får man göra det i praktiken. Varje dag. Inte bara ”i princip” – utan även ”som princip”.
Där har regeringen – och lika mycket oppositionspartierna – som vill fira tryckfriheten en hel del att bevisa.
Ulrika Hyllert, ordförande Journalistförbundet
Johan Taubert, vd Tidningsutgivarna
Tove Carlén, jurist Journalistförbundet
Per Hultengård, jurist Tidningsutgivarna