I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver Tidningsutgivarnas vd Johan Taubert, inför arbetet med public service-bolagens sändningstillstånd för den kommande perioden, att det är orimligt att skattefinansierade SVT ska få fortsätta tillåtas konkurrera med dagstidningarna i deras egen nisch om textbaserad journalistik.
I dag, fredag den 10 juni, samlas företrädare för medieföretag, branschaktörer och intresseorganisationer på Kulturdepartementet för att diskutera ”utmaningar och möjligheter för public service under nästa tillståndsperiod”. Frågorna som ska avhandlas är förstås mycket viktiga. Public service-bolagens sändningstillstånd för den kommande perioden gäller från 2026 till och med 2033. Det är hela åtta år, vilket närmast är en evighet vad gäller medieutveckling. Det är i praktiken omöjligt att nu veta vilka förutsättningar som kommer att gälla för nyhetsförmedling år 2033.
Vad vi däremot vet är att fri tillgång till digitala nyhetskällor via exempelvis SVT:s och SR:s sajter eller appar påverkar viljan att betala för prenumeration av dagstidningar. En undersökning som Tidningsutgivarna låtit Novus göra visar att tillgång till nyheter via kostnadsfria digitala källor är det vanligaste skälet (47 %) att inte prenumerera på en tidning. Av de i undersökningen som uppger att deras nyhetsbehov täcks av någon kostnadsfri digital källa, och att detta är skälet att inte ha en tidningsprenumeration, svarar drygt var tredje (36 %) att svt.se/SVT:s app är den viktigaste nyhetsförmedlaren.
Det statligt finansierade tv-bolaget SVT tycks ha som strategi att konkurrera med dagstidningarna i deras egen nisch om textbaserad journalistik. Trots att det enligt den regeringsproposition som låg till grund för nu gällande sändningstillstånd ska ha ett tydligt fokus på rörlig bild och att ”Längre artiklar utan koppling till ett nyhetsinslag eller ett klipp bör användas restriktivt”.
Dagspressen sysselsätter flest journalister, har flest lokala redaktioner och består av en mångfald av medier med olika distributionsformer, affärsmodeller och ägarformer. För oss som värnar denna mediemångfalds betydelse för information och demokrati är det därför angeläget att public service-bolagens nyhetsförmedling framförallt är ljud- och bildbaserad. Det är i linje med dess kärnverksamhet att producera och sända radio- och tv-program till allmänheten, och minskar den av staten och skattebetalarna finansierade medieverksamhetens snedvridning av marknadsförutsättningarna. Detta har inte minst blivit angeläget när dagspressens digitala prenumerationsintäkter blir allt mer avgörande för tidningsaffären.
Under ett antal år har dagstidningarnas prenumerationsintäkter minskat, annonsintäkter rasat och lösnummerförsäljningen närmast upphört. Annonsaffären, traditionellt sett dagstidningarnas viktigaste intäktsben, har sedan 2010 minskat med 51 %. Och det under en period då de samlade reklaminvesteringarna ökat med över 40 %.
Även läsarsaffären har minskat stadigt de senaste tio-femton åren. Bara sedan 2016 har den peng som genomsnittssvensken lägger på dagstidningar minskat med 20 %.
Marknadsläget är alltså tufft, men det finns hopp. På senare tid har många dagstidningar åtminstone till en del lyckats parera för de stora intäktsbortfallen, dels förstås genom stora besparingsåtgärder – men också genom att bygga en digital läsaraffär. Det är på denna digitala marknad som förutsättningarna finns för dagspressen att vara en fortsatt väsentlig källa för nyheter och samhällsinformation, av stor betydelse för demokratin – inte minst lokalt.
Även regeringens presstödsutredare Mats Svegfors förefaller se värdet av lokaljournalistiken och väntas föreslå att det nya mediestödet ska ha till syfte att stötta just denna. Lokaljournalistikens stora betydelse för kommunal och regional demokrati påvisas också i en ny studie från Linköpings universitet. I denna har Östergötlands mediers kommunbevakning granskats. Det som framförallt skiljer det kvalitativa innehållet i dagspress kontra public service är mängden information. Många av länets mindre kommuner förekom inte i något inslag alls om den lokala politiken i vare sig SR:s eller SVT:s bevakning.
Johan Wänström, forskare och statsvetare vid Centrum för kommunstrategiska studier, konstaterar i Norrköpings Tidningar att ”Jag hoppas att vi kan uppmärksamma det faktum att vi ofta fokuserar på public service, då den är skattefinansierad, men att den kommersiella verksamheten är oerhört viktig för den lokala demokratin. Det är viktigt att det finns förutsättningar för att den kan fortsätta att bedrivas även i framtiden”.
Att då få läsarunderlaget undergrävt av public service är ett mediepolitiskt självmål. I den tidigare nämnda propositionen om nuvarande sändningstillstånd skriver regeringen att SR och SVT i sin nyhetsverksamhet ska ta hänsyn till kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar för att värna en mångfald av perspektiv. Det påpekas att bolagen på grund av sin särställning har ”ett särskilt ansvar för att bidra till att värna en mediemångfald”.
Det krävs rimliga marknadsförutsättningar för att svenska tidningar ska överleva och på sikt bevara den mediemångfald som vi känner i dag. Vi begär ingen lagstiftning eller reglering för att hindra konkurrens från globala nätplattformar som Google och Facebook om reklaminvesteringar. Inte heller önskar vi någon reglering av det journalistiska innehållet i SVT och SR:s sändningar. Tidningsutgivarna är varma anhängare av att vi har public service i Sverige – det är formerna för distributionen som behöver avgränsas och definieras tydligare.
Johan Taubert
VD Tidningsutgivarna