Den 27 oktober fyllde den fängslade journalisten Dawit Isaak 45 år. Då uppvaktade TU, tillsammans med de andra i nätverket för Dawit Isaaks frigivning, Eritreas ambassad på Lidingö. Det var meningen att nätverket skulle överlämna protestbrev med krav på ett frigivande av Dawit Isaak. Men personalen på Eritreas ambassad vägrade släppa in representanterna för nätverket och vägrade även att ta emot breven. I stället uppmanade ambassadpersonalen nätverket att posta breven. TU:s vd Anna Serner höll ett tal på torget utanför Eritreas ambassad. Läs talet nedan.

Anna Serners tal:

Herr Ambassadör,

Mitt namn är Anna Serner, och jag är VD för TU – en organisation för Sveriges dagspress. Samma tidningar som dag ut och dag in följer Dawit Isaaks öde, någonstans i ett fängelse i ditt land.

Med viss rädsla faktiskt berättar jag vem jag är. Trots att jag är svensk och att jag bor på den lilla lugna ön Lidingö. Jag ska berätta varför.
I huset ni har er ambassad i har jag varit många gånger. Där finns tandläkare och läkare och vi Lidingöbor har alltid gått i trapporna utan att veta vilka fler som finns i huset.
När jag första gången skulle gå till er ambassad med vårt protestbrev var det långt ifrån mitt vanliga skyddade Lidingö-liv.
Att känna er fientlighet, personalens vägran att låta oss träffa dig, Herr Ambassadör, och se personalens starka reaktion när vi tog kort väckte mig ur min Lidingö-slummer. Jag kände vanmakt, olust och rädsla.
Och då tänker jag på hur långt det ändå är ifrån de känslor Dawit Isaak måste känna efter sina 8 år i fängelse utan att få sin talan hörd och utan att få veta varför han är fängslad.
Ironiskt är att jag också fyllde 45 år nyligen. För två veckor sedan firade jag det med familj och vänner. Vilken skillnad på hur Dawits födelsedag ter sig!

Jag vill uppmana alla Lidingö-bor att personligen gå till er ambassad och överräcka ett brev med krav om Dawits frigivande. Bara när man gjort det kan man komma i närheten av att förstå hur det måste vara att leva i ett odemokratiskt samhälle.
Att ni har upprättat er ambassad mitt i vårt samhälle är som ett hån mot demokrati och yttrandefrihet. Att ni inte skäms!
Jag hoppas att ni idag, på Dawits födelsedag, skäms extra mycket. Och jag hoppas att just Du, Herr Ambassadör, nu bestämmer dig för att Dawits lidande ska få ett slut och att Du verkar för att han kan återförenas med sin familj här i Sverige.

Det är dags för demokrati, Herr Ambassadör!

Pin It on Pinterest

Dela artikeln?

Tryck på valfri social media för att dela, eller skriv ut med den gröna knappen.