Den 20 september arrangerade Expressen en endags manifestation utanför Eritreas ambassad, för frigivandet av den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak som snart suttit fängslad i 10 år utan rättegång. Läs TU:s vd Jeanette Gustafsdotters tal nedan.

Du kan också se talet på Youtube här.

Nu på fredag är det tio år sedan Dawit Isaak fängslades.

10 år utan att han fått veta vad han är anklagad för.

10 år utan att få någon rättegång.

10 år utan att få ta emot besök.

Mitt namn är Jeanette Gustafsdotter. Jag är ny vd för Tidningsutgivarna. Vi representerar den svenska dagspressen och har, tillsammans med er som samlats här idag, kämpat i många år för att få Dawit Isaak frigiven. Hittills utan framgång.

Det är därför vi är här.

Det handlar om ansvar.

Det är vårt ansvar att fortsätta kämpa för tryck- och yttrandefriheten.

Det är vårt ansvar att fortsätta kämpa för Dawit Isaaks frihet och frigivning.

Ett bra kännetecken på att yttrandefrihet råder i ett land är att man utan risk för att bli straffad kan kritisera såväl riksdagen som regeringen och de politiska partierna. Så är det i Sverige.

I Eritrea är det precis tvärtom.

En svensk medborgare och publicist hålls fängslad utomlands i ett decennium efter att ha propagerat för yttrandefrihet!

Dawit Isaak var med och grundade Eritreas första oberoende tidning, Setit, som bland annat kritiserade regeringens maktmissbruk. År 2001 publicerade Setit och andra tidningar ett öppet brev från 15 ministrar som bland annat efterlyste demokratiska reformer. Elva av ministrarna fängslades liksom Dawit Isaak och ytterligare 13 tidningsägare, redaktörer och journalister. Fyra av journalisterna uppges ha dött i fängelse.

På uppdrag av Eritreas president Isaias Afwerki grep polisen Dawit Isaak i hans hem i Eritreas huvudstad Asmara. Inga formella anklagelser riktades mot honom. Han har efter tio år inte fått någon rättegång och har inte fått ta emot besök.

Enligt Human Rights Watch är det tusentals andra människor i Eritrea som sitter i fängelse utan att de blivit anklagade för något, utan att rättegångar hållits och utan att de har fått ta emot besök.

Så småningom flyttades Dawit Isaak till fängelset Eiraeiro.

Förhållandena där beskrivs som omänskliga.

Maten är undermålig, sjukvården bristfällig och värmen på sommaren olidlig.

Det har förekommit uppgifter om tortyr.

Ingen har lämnat fängelset levande.

I fjol sade en av den eritreanske presidentens rådgivare att Dawit Isaak begått ett så allvarligt brott mot rikets säkerhet att det inte behövs någon rättegång. Och redan tidigare hade presidenten själv uttryckt att Dawit Isaak inte kommer att få någon rättegång eller släppas fri.

För oss, som lever här, låter det surrealistiskt att det skulle vara ett brott mot rikets säkerhet att låta politiska meningsmotståndare få uttrycka sina åsikter. Men i Eritrea är det fria ordet inte mycket värt.

Enligt organisationen Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex är Eritrea sämst i världen på pressfrihet.

Sämst i världen.

Det har drabbat Dawit Isaak och många andra regimkritiska politiker och journalister på ett fruktansvärt och omänskligt sätt.

När Dawit Isaak fängslats försökte vänner och släktingar till honom i Sverige att få politiker och medier att uppmärksamma fallet.

Men det dröjde sju månader innan Dawit Isaak nämndes med namn i svenska medier. Påtryckningarna från svenska politiker började komma igång men ledde ingenstans och har fortfarande inte lett någonstans.

2004 började Stödkommittén Free Dawit Isaak och andra organisationer uppvakta Eritreas Ambassad varje tisdag.

Idag är vi här igen. Samlade för att uttryckta vår kritik mot att Eritrea fängslat Dawit Isaak och berövat honom alla mänskliga rättigheter.

Men framför allt för att kräva den svenske medborgaren Dawit Isaaks omedelbara frigivning.

Den 27 oktober 2010, på Dawit Isaaks 46:e födelsedag, tilldelades han utmärkelsen Golden Pen of Freedom av dagspressens världsorganisation WAN-IFRA. Pressfrihet är den enskilt viktigaste frågan för WAN.

Utmärkelsen kommer att överlämnas till Dawit Isaaks bror Esaias Isaak på World Newspaper Congress som äger rum i Wien 12-15 oktober.

Så här motiverade WAN:s styrelse beslutet att tilldela Dawit Isaak utmärkelsen Golden Pen of Freedom 2011:

”Dawit Isaak, som tvingades fly från sitt hemland till Sverige, men återvände på grund av sitt engagemang för en oberoende press och demokratiska principer, förtjänar att berömmas för sina handlingar. Eritreas ledare, bland de mest förtryckande i världen, har valt att fängsla honom i stället.”

10 år i fängelse.

Utan att veta vad man är anklagad för.

Utan att ha fått sin sak prövad i domstol.

Utan att ha fått ta emot besök.

Ingen av oss här kan föreställa sig vad Dawit Isaak tvingats genomlida.

Vi måste fortsätta uppmärksamma Dawit Isaaks fall, manifestera, demonstrera, utöva påtryckningar och begära mer av UD, EU och FN för att få honom frigiven.

Det är djupt sorgligt att vi behöver vara här. Men det inger hopp att vi är här. Det inger hopp att det finns så många i Sverige; individer, organisationer, medieföretag, politiker och andra, som inte ger upp utan fortsätter uppmärksamma Dawit Isaaks öde och fortsätter kämpa för hans frigivande. Och vi ska fortsätta.

Diktatorer och envåldshärskare skyr och fruktar yttrandefrihet, offentlighet och uppmärksamhet. Eritrea vill ha tystnad. Just därför måste den eritreanska regimens övergrepp mot David Isaak fortsatt uppmärksammas.

Det är därför oerhört viktigt att vi alla tillsammans oförtröttligt fortsätter stötta och uppmuntra varandra för att hålla liv i kampen för att få Dawit Isaak frigiven.

Därför uppmanar jag svenska medborgare att fortsätta skriva på upprop.

Därför uppmanar jag svenska dagstidningar och andra medieföretag att fortsätta uppmärksamma fallet Dawit Isaak för att bidra till hans frigivning.

Därför uppmanar jag svenska politiker att göra allt som står er till buds för att få Dawit Isaak frigiven.

Högljudda kampanjer och tyst diplomat i kombination.

Det kan vi alla göra just genom att använda den för oss så självklara press- och yttrandefrihet som Dawit Isaak kämpade för men som i Eritrea ledde till att han fängslades.

Låt våra gemensamma ansträngningar bli droppen som urholkar stenen.

Det är därför vi är här.

Det handlar om ansvar.

Det är vårt ansvar att kämpa för tryck- och yttrandefriheten.

Det är vårt ansvar att kämpa för Dawit Isaaks frihet och frigivning.

Tack!

Under dagen talade dessutom bland andra följande personer:
Leif Öbrink, Ordförande Dawitkommittén, Ola Sigvardsson,PO, Percy Bratt, advokat och ordf i Civil right defenders, Urban Löfqvist, Reportrar utan gränser Gunnar Andrén, sammankallande Dawit Isaak tvärpolitisk grupp,Karin Olsson, kulturchef, Expressen, Lars Adaktusson, journalist, Åsa Romson, språkrör, MP, Arja Saijonmaa, artist och författare, Lise Bergh, generalsekreterare Amnesty, Peter Englund, Svenska Akademiens ständige sekreterare, Thomas Mattsson, chefredaktör Expressen, Jonas Nordling, ordförande SJF, Meron Estefanos, journalist, Anna Dahlberg, chef, Expressens ledarredaktion, Ulrika Knutson, ordförande publicistklubben, Ola Larsmo, ordförande Svenska PEN, Thage G Peterson, fd minister.

Pin It on Pinterest

Dela artikeln?

Tryck på valfri social media för att dela, eller skriv ut med den gröna knappen.