Utlandsspionerilagen, reglering av databaser och anonymiserade polisbeslut är exempel på politiska inskränkningar av mediernas möjligheter att utföra sitt uppdrag. Ökande brottslighet blir en ursäkt för att styra information. Både den nuvarande och den tidigare regeringen har knaprat på demokratin, skriver Tidningsutgivarnas vd Johan Taubert på DN Debatt, tillsammans med flera andra företrädare för medie- och yttrandefrihetsorganisationer.
Det är oro i världen. Sverige skakas av en våldsvåg av sällan skådat slag. Via sociala medier piskas motsättningar upp mellan individer, grupper och länder, det sprids hat, hot, desinformation och konspirationsteorier. Kriget i Gaza polariserar Sverige.
Nu när vårt samhälle plågas av dessa problem behövs starka medier som mest, för att granska, belysa, förklara och debattera. Men i stället för att stärka mediernas förmåga att fullgöra sin roll som en grundläggande del av demokratin, föreslår politikerna lagar som hotar att binda våra händer.
Vi förstår att politiker i den här situationen frestas att försöka kontrollera och styra informationen, att hindra människor från att protestera, att stävja ovälkomna uttryck, att ”kyla ner”. Politikerna vill ta krafttag mot kriminaliteten, ge människor en känsla av trygghet.
Men när trycket på demokratin är som störst måste politiska ledare vara dess starkaste försvarare, och vi menar att både den nuvarande och den förra regeringen har tagit alltför många steg åt fel håll. De första stegen bort från demokratin handlar oftast om att inskränka utrymmet för den tredje statsmakten, massmedierna. Vi menar att regeringen knaprar på demokratin.
På fredag, den 3 maj, är det FN:s världsdag för pressfriheten. Därför vill vi uppmärksamma några långtgående försämringar för press- och yttrandefriheten i Sverige:
● Utlandsspionerilagen. Den trädde i kraft 2023 och är den sannolikt mest långtgående restriktionen eftersom den trumfar en central del i yttrandefriheten – meddelarfriheten och anskaffarfriheten. Vem vågar vittna om eller publicera något som kan förarga en främmande makt, om det finns en risk att dömas för ”spioneri”?
● Återkallat sändningstillstånd. Tillstånd att sända kan ryka om man begått yttrandefrihetsbrott och allvarligt missbrukat yttrandefriheten. Det ökar statens möjlighet att stänga medier på grund av innehållet i sändningarna. Det riskerar i sin tur att leda till att publiceringar inte blir av på grund av risken för att en eventuell dom mot ansvarig utgivare ska leda till att sändningstillståndet återkallas.
● Reglering av databaser. Möjligheten att publicera på databaser ses nu över. Regeringen vill minska kriminellas möjligheter att planera brott. Det lär inte få någon större effekt. Men risken här är att de som vill granska staten eller företag får minskad insyn.
● Begränsningar av utländska medborgares yttrandefrihet. I dag omfattas de 850 000 utländska medborgare som vistas i Sverige av opinionsfriheterna. De har alltså rätt att ge ut skrifter, sända radio och tv och driva opinion, vara med i föreningar och demonstrera.
Nu vill regeringen att det ska bli möjligt att dra in deras uppehållstillstånd om de yttrar sig så att svenska demokratiska värden kan anses hotade. Att kväsa debatten är sällan en bra metod för att försvara fri debatt.
● Anonyma beslut hos polisen. Denna lagändring gör det möjligt att anonymisera beslut hos polisen. Syftet är att minska risken för att anställda ska hotas eller attackeras för att de har fattat beslut. Det är behjärtansvärt, men riskerar att leda till att det blir svårt att granska om besluten har fattats på korrekta grunder och försvårar även sökning av information.
Problemet med hot och hat borde i stället hanteras som ett arbetsmiljöproblem. Anonyma myndighetsbeslut omkullkastar offentlighetsprincipen, en av grundbultarna i tryckfrihetsförordningen.
● Ordningslagen. Vid sidan av åtgärder som drabbar medierna har Sverige en lång tradition av mötes- och demonstrationsfrihet, som tillsammans med yttrande- och informationsfriheten är hörnstenar för att säkerställa den fria åsiktsbildningen. Nu ses ordningslagen över, med argumentet att det ska öka Sveriges nationella säkerhet.
Förslaget kan innebära att polisen i framtiden kommer kunna väga in omständigheter som hotar Sveriges säkerhet vid tillståndsprövningen och vid beslut om att ställa in eller upplösa en allmän sammankomst.
Krig, brottslighet och desinformation hotar vår demokrati. Ja, Sverige har fortfarande en mycket stark yttrande-, tryck- och pressfrihet – jämfört med andra länder står sig Sverige bra. Men när våra politiker tacklar dessa hot mot demokratin genom att införa andra hot lär vi oss snabbt hur skör friheten är.
Kerstin Almegård, ordförande, Svenska Pen
Robert Aschberg, ordförande, Publicistklubben
Josefine Engström, ordförande, Svenska tecknare
Ingemar Folke, Nätverket mot så kallat utlandsspioneri
Ulrika Hyllert, ordförande, Journalistförbundet
Erik Larsson, ordförande, Reportrar utan gränser
Johan Taubert, vd, Tidningsutgivarna
Kerstin Neld, vd, Sveriges tidskrifter
Paul Rapacioli, verksamhetschef, Medieinstitutet Fojo
Ulla Sätereie, ordförande, Föreningen grävande journalister