Svenska Tidningsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna) som beretts tillfälle att yttra sig över rubricerade betänkanden får härmed anföra följande.

1. Sammanfattning
# Tidningsutgivarna tillbakavisar utredningens påstående om att mångfalden i radio- och TV-utbudet inte på något avgörande sätt skulle ha ökat under den senaste 20-årsperioden. Tvärtom har mångfalden ökat såväl i form av ett större antal kanaler som ett bredare och mera mångfacetterat utbud. Detta kräver i sin tur en tydligare och mera restriktiv avgränsning av programuppdraget.

# Tidningsutgivarna anser att programföretagen huvudsakligen skall ägna sig åt sin kärnverksamhet. S k kompletterande verksamhet skall endast bedrivas för att stödja kärnverksamheten.

# Eftersom sponsring inkräktar på marknaden för kommersiella aktörer anser Tidningsutgivarna att den måste ske mera restriktivt än i dag och att den inte skall tillåtas annat än i mycket begränsad omfattning. Den skall redovisas öppet och under krav på opartiskhet och publicistisk självständighet.

# Tidningsutgivarna anser att finansieringen av public service-verksamheten fortsatt bör ske genom TV-avgifter eller med direkta skattemedel. Tidningsutgivarna avstyrker bestämt lanseringen av det missledande begreppet “medieavgift”.

2. Allmänna synpunkter
Mediesituationen har förändrats snabbt de senaste åren. Det påverkar förutsättningarna för public service-verksamheten och gör det naturligt att, inför en ny tillståndsperiod, mera övergripande diskutera dess framtid.

Enligt Tidningsutgivarnas mening skall public service-företagen på radio- och TV-området bidra till mångfald och variation i programutbudet, men framför allt till att säkerställa ett utbud av program som inte, eller endast i begränsad omfattning, erbjuds av reklamfinansierade medieföretag. Detta är public service-företagens centrala uppgift.

2. Public service-verksamheten
I utredningen görs gällande att utvecklingen under den senaste 20-årsperioden inte på något avgörande sätt ökat mångfalden i det svenska radio- och TV-utbudet. Det anges att kommersiell radio och TV bidragit till ett större utbud inom vissa programgenrer, men att utbudets omfattning ökat långt mer än mångfalden.

Tidningsutgivarna kan inte instämma i den beskrivningen. Den förändring som det svenska medielandskapet genomgått till följd av avregleringar och teknikutveckling har gett ett ökat utbud, en ökad konkurrens och en ökad valfrihet. Detta har i sin tur gett en ökad mångfald som inte bara kan avläsas i form av ett större antal kanaler utan också i ett bredare och mera mångfacetterat innehåll.

Enligt Tidningsutgivarnas mening finns därför skäl att ifrågasätta om de principiella utgångspunkter som för närvarande anges i programföretagens sändningstillstånd har oförändrad giltighet. Public service-företagens betydelse för nyhetsförmedling, samhällsdebatt, opinionsbildning, utbildning, folkbildning och skildringar av svensk kultur och svenskt samhällsliv kvarstår självfallet. I andra avseenden, t ex i fråga om musik- och underhållningsutbud och sportevenemang, synes denna betydelse emellertid vara mera begränsad. Det bör därför övervägas att åtminstone i dessa avseenden justera programuppdraget.

3. Gränserna för programföretagens verksamheter
Tidningsutgivarna delar utredningens uppfattning att programföretagens kärnverksamhet är att producera och sända radio- och TV-program till hela publiken på lika villkor och att denna kärnverksamhet skall finansieras med TV-avgiftsmedel.
Tidningsutgivarna kan däremot inte dela utredningens uppfattning i fråga om s k kompletterande verksamheter och sidoverksamheter.

Det är angeläget att public service-uppdraget definieras tydligare. Engagemang i och tillgängliggörande av public servicefinansierad programverksamhet i andra kanaler än traditionell radio och TV, t ex via Internet, bör ske mycket återhållsamt. Public service-uppdraget skall inte omfatta andra mediemiljöer, och något behov därav har inte heller gjort sig gällande. Enligt Tidningsutgivarnas mening kan programföretagens verksamhet på Internet eller i andra mediekanaler inte anses tillhöra kärnverksamheten annat än som ett komplement – till exempel i fråga om arkivtjänster och för information om, och uppföljning eller fördjupning av, radio- och TV-sändningarna.

Det innebär att TV-avgiftsfinansierad utveckling och tillämpning av ny teknik inte skall ske i annan utsträckning eller med andra syften än att just stödja kärnverksamheten. Annan kompletterande verksamhet – liksom rena sidoverksamheter – skall sålunda inte få finansieras med TV-avgiftsmedel. Det är Tidningsutgivarnas uppfattning att engagemang i verksamheter utanför det egentliga kärnområdet på sikt riskerar att hota legitimiteten för public service-uppdraget.

4. Sponsring
Tidningsutgivarna anser att i den utsträckning sponsring skall förekomma måste den ske mera restriktivt än i dag. Villkoren för sponsring måste likaså stramas upp och bli tydligare. Sponsringen inkräktar på marknaden för kommersiella aktörer och skall därför inte tillåtas annat än i mycket begränsad omfattning. Tidningsutgivarna vill också understryka att all sponsring – direkt som indirekt – måste redovisas öppet till tittare och allmänhet och med upprätthållande av kraven på opartiskhet och publicistisk självständighet liksom av förbudet mot kommersiellt gynnande.

5. Finansiering av radio och TV
Den svenska public service-verksamheten finansieras i mycket hög grad genom TV-licensavgifter. Enligt Tidningsutgivarnas mening torde möjligheterna att – förutom via en direkt finansiering med skattemedel – välja en annan finansiering vara små. En fortsatt avgiftsfinansiering ställer dock, med hänvisning till vad ovan anförts, stora krav på programuppdragets avgränsning och renodling så att det inte omfattar sådana behov som redan fylls av andra kommersiella aktörer. Tidningsutgivarna vill dock bestämt avstyrka lanseringen av uttrycket “medieavgift”. Detta leder tanken fel och kan lätt uppfattas som en avgift som uttaxeras av medborgarna för alla medier och inte bara för att finansiera public service-verksamheten. Tidningsutgivarna förordar därför att något annat begrepp övervägs som bättre motsvarar vad det representerar, förslagsvis “public service-avgift”.

Stockholm den 13 april 2005

Tidningsutgivarna

Barbro Fischerström
Verkställande Direktör

Per Hultengård
Direktör

Pin It on Pinterest

Dela artikeln?

Tryck på valfri social media för att dela, eller skriv ut med den gröna knappen.