Svenska Tidningsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna) som har getts tillfälle att yttra sig över rubricerat betänkande får härmed anföra följande.
Då betänkandet remitterats i två omgångar avser detta remissyttrande, i enlighet med departementets önskemål, endast betänkandets tredje kapitel, d v s driftsstödet.
1. INLEDNING
Tidningsutgivarna vill inledningsvis understryka att det bland medlemsföretagen finns vitt skilda uppfattningar om driftsstödet och om presstödet i allmänhet. Mot den bakgrunden har Tidningsutgivarna som organisation en neutral hållning rörande presstödets vara eller icke vara. Med det sagt har Tidningsutgivarna följande synpunkter på vad som anförs i betänkandet.
Tidningsutgivarna noterar att ett genomförande av betänkandets förslag rörande driftsstödet förutsätter en viss ökning av presstödsanslaget. De synpunkter som lämnas i detta yttrande vilar därför på förutsättningen att dessa resurser finns.
2. MEDIEPOLITISKA UTGÅNGSPUNKTER
Presskommittén redovisar, i likhet med tidigare pressutredningar, vad man anser vara utgångspunkter för det statliga engagemanget på dagspressmarknaden. Tidningsutgivarna delar kommitténs uppfattning att en för statsskicket nödvändig opinionsbildning förutsätter att medborgarna har tillgång till och aktivt tar del av fora som når ett större antal människor. Utifrån detta perspektiv kan också konstateras att massmedierna i allmänhet, och dagstidningarna i synnerhet, är av stor betydelse för det demokratiska systemet.
Tidningsutgivarna vänder sig dock emot Presskommitténs angivande av s k informations-, gransknings- och forumuppgifter för massmedierna. Dagstidningarna ”fullgör” naturligtvis inte några ”uppgifter” som har statsmakten som uppdragsgivare.
Vad statsmakten kan och bör göra är i stället att säkerställa massmediernas frihet och självständighet från hinder och ingrepp – i första hand från statsmakten själv. Detta sker genom tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen. Statsmakten kan också – med medborgarna som adressat – skapa goda ekonomiska förutsättningar för massmediernas verksamhet, och därmed säkerställa de positiva effekter denna ger. Detta är dock, åter igen, inte ett led i någon av statsmakten regisserad uppdragsverksamhet utan ett sätt att gynna medborgarna och att främja demokratin.
3. DRIFTSSTÖD TILL HÖG- OCH MEDELFREKVENTA TIDNINGAR
Kommittén föreslår att driftsstödet till hög- och medelfrekventa tidningar som inte är storstadstidningar höjs med tolv procent. För hög- och medelfrekventa tidningar som ägs av ett företag eller ingår i en koncern som har ägarintresse också i annan dagstidningsutgivning på samma utgivningsort och som inte är storstadstidningar föreslås däremot endast en uppräkning med fyra procent. Vidare föreslås att sistnämnda kategori tidningar, för att kunna berättiga till driftsstöd, skall ha ett eget redaktionellt innehåll om minst 60 procent – till skillnad från övriga tidningar, där nivån alltjämt föreslås vara 51 %.
Tidningsutgivarna avstyrker bestämt att uppräkningen av driftsstödet och kravet på mängden eget redaktionellt innehåll differentieras på detta sätt. Också med beaktande av de skäl som Presskommittén anför för en sådan differentiering kan inte konstateras annat än att förslaget innebär en särbehandling baserad på ägande.
En sådan särbehandling riskerar att allvarligt rubba grunderna för, och allvarligt öka ifrågasättandet av, hela presstödssystemet. Att det, om än inte utan problem, kunnat upprätthållas hänger samman med att det bygger på automatiskt verkande regler. Annorlunda uttryckt; föreligger de objektivt konstaterbara förutsättningarna A, B och C utfaller driftsstöd, oberoende av vem som är dess mottagare eller vilket förväntat innehåll den ifrågavarande dagstidningen kan tänkas ha. Enkelt uttryckt skall alla behandlas lika.
Denna ordning riskerar att rubbas med skilda kvalifikationskrav utifrån tidningens ägarbild. På flera av de s k tvåtidningsorterna har de senaste fem-sex åren stora förändringar ägt rum. Driftsstödet till trots, har den ekonomiska verkligheten för flera andratidningar lett fram till att en förutsättning för fortsatt utgivning varit samarbeten i en eller annan form med förstatidningen på orten. I många fall har detta varit alternativet till nedläggning.
Detta är en utveckling man kan gilla eller ogilla. I den bästa av världar skulle det finnas en mångfald i såväl ägande som röster och opinioner – och en annonsmarknad med konkurrerande tidningstitlar. Vad som nu skett på tvåtidningsorterna är att åtminstone en redaktionell mångfald i röster och opinioner samt konkurrensen på annonsmarknaden säkerställts. Om detta vittnar inte minst de fallstudier som Presskommittén redovisar i bilaga 7 till betänkandet.
Mot den bakgrunden är den signal som Presskommitténs förslag ger om att detta egentligen är en oönskad utveckling, som skall bestraffas genom ett differentierat driftsstöd och skilda krav på egenproducerat redaktionellt material, milt uttryckt förvånande.
Tidningsutgivarna konstaterar därutöver att förslaget skapar tolkningsproblem kring vad som skall anses vara ett ”ägarintresse”. Skall detta mätas procentuellt i ägandeandel, antal platser i bolagsstyrelse eller vad?
Förslaget skapar också tröskeleffekter vid ägarförändringar. Tilltänkta samarbeten mellan första- och andratidningar kan omintetgöras p g a ett då plötsligt reducerat driftsstöd. Men framför allt skapar Presskommitténs förslag en osäkerhet hos de berörda tidningarna och framkallar en närmast ”Moment 22”-liknande situation, d v s en andratidning vilken, som alternativ till nedläggning, väljer att ingå ägarmässiga och redaktionella samarbeten, riskerar att finna att detta kan komma att bestraffas med reducerat eller, som en konsekvens av det högre kravet på eget redaktionellt innehåll, indraget driftsstöd.
Detta är en signal som inte statsmakten bör ge. Ägandeformen skall ej recenseras. En uppräkning av driftsstödet skall således baseras på en likabehandling oberoende av ägande.
4. DRIFTSSTÖD TILL STORSTADSTIDNINGAR
I direktiven till kommittén sägs att kommittén skall beakta att stödet till storstadstidningar även i fortsättningen är mycket viktigt för upprätthållandet av mångfald på dagspressområdet. Dock föreslår kommittén att driftsstödet till storstadstidningar sänks med 4,5 miljoner kronor per tidningstitel under en treårsperiod, d v s med 1,5 miljoner kronor per år. Med förslaget vill kommittén skapa utrymme för andra reformer av stödet, och kommittén anser att den föreslagna reduceringen är möjlig utifrån det nuvarande marknadsläget.
Tidningsutgivarna har ingen erinran mot en sänkning till just den föreslagna nivån och att denna sänkning sker i tre steg så som föreslås.
5. SÄNKT GRÄNS FÖR ABONNERAD UPPLAGA OCH AVVECKLINGSSTÖD M M
I betänkandet föreslås att gränsen för den abonnerade upplaga en dagstidning måste uppnå för att berättiga till driftsstöd sänks från 2.000 exemplar till 1.500 exemplar samt att driftsstödet i intervallet 1.500 – 2.000 exemplar sänks med 25 % jämfört med det nuvarande driftsstödet till tidningar med en upplaga om minst 2.000 exemplar.
Samtidigt föreslås att det nuvarande, treåriga, s k avvecklingsstödet för en tidning, vars upplaga underskrider gränsen för presstöd tas bort. Vidare föreslås en gemensam hushållstäckningsgräns för alla tidningar om 30 %, oberoende av periodicitet.
Tidningsutgivarna konstaterar att en sänkt upplagegräns kan komma att stimulera nyetablering och även ha en positiv effekt för att minska den s k medieskuggan. Tidningsutgivarna finner att en sänkning av driftsstödet i intervallet 1.500 – 2.000 exemplar är konsekvent och att avvecklingsreglerna, som – de ursprungliga intentionerna till trots – huvudsakligen gett incitament till missbruk av driftsstödssystemet, bör tas bort. Tidningsutgivarna finner det också rimligt med en enda gemensam hushållstäckningsgräns om 30 %.
6. DRIFTSSTÖD TILL LÅGFREKVENTA DAGSTIDNINGAR
I betänkandet föreslås en generell höjning av driftsstödet till lågfrekventa dagstidningar med tio procent samt en ”trappa” med uppräkning av driftsstödet vid nivåerna 2.000, 3.000, 5.000, 7.000, 8.000 och 9.000 exemplar – allt i syfte att ge ekonomiska incitament för lågfrekventa tidningar att höja sina upplagor. Vidare föreslås att driftsstödet för en tvådagarstidning skall vara 20 % högre än för en endagarstidning i syfte att stimulera övergång till en ökad periodicitet.
Tidningsutgivarna har inget att erinra mot förslaget om en generell uppräkning av driftsstödsbeloppet eller mot införandet av en ”trappa” eftersom den, generellt sett, kan komma att ge de eftersträvade incitamenten. Samtidigt kan dock konstateras att den föreslagna ”trappan” dels i vissa fall ger mycket stora bidragsökningar dels, och framförallt, ger mycket stora tröskeleffekter åt bägge håll, d v s såväl för en tidning som förflyttar sig upp en nivå som för en tidning vars upplaga sjunker en nivå. Tidningsutgivarna anser att en betydligt mera glidande skala med många och tätare ”trappsteg” skulle ge en bättre – och samtidigt mindre sårbar – effekt.
Vad gäller förslaget om en uppräkning med 20 % av driftsstödet vid övergång till tvådagarsutgivning bedömer Tidningsutgivarna att detta inte ger tillräckligt starka incitament för en sådan övergång. En högre uppräkning i dessa fall skulle sannolikt ha en större effekt och kan åstadkommas genom en något lägre uppräkning av driftsstödet inom den upplagerelaterade ”trappan”.
Slutligen föreslår Presskommittén att fådagarstidningarna, i syfte att kunna erhålla ökade marknadsintäkter, skall kunna göra fem s k totalutlägg per år (efter godkännande av Presstödsnämnden). Utan tvivel skulle detta ge ökade marknadsintäkter till fådagarstidningarna. Det skulle dock kunna ha konkurrensmässiga effekter. Tidningsutgivarna förutsätter att dessa noggrant följs av Presstödsnämnden.
7. ÖVRIGA FÖRSLAG – DRIFTSSTÖD
Presskommittén föreslår att stödformen ”driftsstöd i särskilt fall” för tidningar som i huvudsak inte distribueras inom Sverige avskaffas.
Tidningsutgivarna tillstyrker förslaget.
Presskommittén föreslår att det s k ”begränsade driftsstödet” som utgår till tidningar som ges ut på vissa angivna utgivningsorter, även om dessa överskrider kravet på högsta hushållstäckningsgrad eller om minst 25 % av det redaktionella innehållet är skrivet på finska, skall bibehållas oförändrat. Presskommittén föreslår att driftsstödet i dessa fall skall motsvara det stöd som en endagstidning med en abonnerad upplaga på högst 3.000 exemplar är berättigad till.
Tidningsutgivarna har ingen erinran mot förslaget.