Svenska Tidningsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna) har getts tillfälle att yttra sig över rubricerat betänkande och vill anföra följande. Tidningsutgivarna begränsar sitt yttrande till förslaget om att kriminalisera olovlig fotografering.

1. Utredningens förslag – och dess direktiv

I betänkandet lämnas förslag om att det i brottsbalken skall införas en bestämmelse som kriminaliserar olovlig fotografering av någon som befinner sig på en plats där allmänheten inte har insyn om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna var försvarlig.

I sitt remissyttrande över kommitténs delbetänkande – (SOU 2007:22) “Skyddet för den personliga integriteten – kartläggning och analys” – ifrågasatte Tidningsutgivarna det förhållandet att kommittén ägnade ett helt kapitel uteslutande åt frågan om “Massmedier och Internet”. Skälet till detta var att det av kommitténs direktiv uttryckligen framgår att integritetsskyddets förhållande till de grundlagsskyddade massmedierna inte ingår i kommitténs utredningsuppdrag.

Detta till trots lägger nu kommittén fram ett förslag som får en direkt påverkan på den verksamhet som bedrivs av de grundlagsskyddade massmedierna. Kommittén berör detta förhållande (s 302 ff), men avfärdar problemet med att konstatera att den grundlagsskyddade anskaffarfriheten inte hindrar reglering i vanlig lag om det sätt på vilket information anskaffas. Enligt Tidningsutgivarnas mening är detta att blanda bort korten. Det är riktigt att anskaffarfriheten inte ger rätt att utföra brottsliga gärningar, men faktum kvarstår att direktiven inte medger förslag som berör de grundlagsskyddade massmedierna. Tidningsutgivarna vill därför inledningsvis markera sin uppfattning att kommittén här har gått utanför sina direktiv.

2. Närmare om förslaget

Fotografering och filmning utan samtycke som berör personliga angelägenheter – inte sällan av intim karaktär – är ett stort integritetsproblem, särskilt med de möjligheter till spridning som finns t ex via Internet.

Tidningsutgivarna vill dock framhålla att problemet hänför sig till det område och till de förhållanden som ligger utanför det grundlagsskyddade massmedieområdet, Det är utanför detta område som problemen reellt finns.

Tidningsutgivarna avstyrker därför förslaget med den utformning det nu getts. Kriminaliseringen träffar brett – det träffar även de massmedier som verkar under tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).

Visserligen är bestämmelsen försedd med en “ventil” i det att gärningen inte är brottslig om den med hänsyn till omständigheterna var “försvarlig”. Det kan även noteras att kommittén här särskilt nämner konstnärliga, opinionsbildande och journalistiska syften eller sammanhang. Samtidigt betonas dock att sådana syften och sammanhang “långt ifrån alltid” kan tänkas uppfylla kravet på försvarlighet och att det måste framstå som trovärdigt att det funnits ett ändamål med fotograferingen som gör att handlingen bör betraktas som försvarlig.

Det är uppenbart att här finns en betydande gråzon där frågan om försvarlighet föreligger i en viss situation kan vara föremål för vitt skiftande bedömningar. Sådana situationer kan i synnerhet förväntas uppstå på just massmedieområdet, där fotografering sker utifrån ett antaget allmänintresse. Det ställer höga krav på den enskilde fotografen som – inte sällan under ett snabbt tidsförlopp – skall bedöma om en försvarlighetssituation föreligger eller ej och medför sålunda en betydande rättsosäkerhet. Att detta får återhållande effekter som kan medföra att uppgifter som skulle behöva dokumenteras och få komma till allmän kännedom inte kommer att göra det kan inte uteslutas. Bildjournalistiken kommer att påverkas negativt.

Ensamansvaret är centralt i det svenska tryck- och yttrandefrihetssystemet. Tidningsutgivarna vill därför även principiellt invända mot att ansvaret här förflyttas från utgivaren till den enskilde fotografen/medarbetaren.

Det skall också framhållas att frågan om vad som skall anses utgöra en plats dit allmänheten inte har insyn kan bli föremål för tolkningsproblem och gränsdragningssvårigheter – även med de exempel som kommittén gett.

Normalt sett uppstår den upplevda kränkningen först i samband med att det som fotograferas i en eller annan form offentliggörs. Enligt Tidningsutgivarnas mening bör därför fokuseras på själva publiceringen. Som framgår av betänkandet finns här redan en fungerande lagstiftning som – vilket också framgår av rättspraxis – bestraffar både förtal och förolämpning.

Mot ovanstående bakgrund avstyrker därför Tidningsutgivarna utredningens förslag.

Stockholm den 10 juni 2008

Tidningsutgivarna

Anna Serner
Verkställande Direktör

Per Hultengård
Direktör

Pin It on Pinterest

Dela artikeln?

Tryck på valfri social media för att dela, eller skriv ut med den gröna knappen.