Svenska Tidningsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna) har getts tillfälle att yttra sig över rubricerat betänkande och vill anföra följande.

1. Lagen om företagshemligheter

Tidningsutgivarna delar utredningens bedömning att definitionen av vad som är en företagshemlighet i lagen om företagshemligheter (FHL) måste vara vid och flexibel. Det finns därför inte finns någon anledning att ändra den nuvarande definitionen i 2 §. Det kan ytterst inte vara någon annan än den näringsidkare som innehar en viss information som kan avgöra om den skall vara hemlig.

I betänkandet föreslås även ett nytt tredje stycke i 2 § FHL för att komplettera definitionen av företagshemligheter. Det föreslås att det i lagtexten skall klargöras att företagshemlighetslagen inte får tillämpas om detta skulle strida mot bestämmelserna om tryck- och yttrandefrihet i i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Avsikten är att detta skall tjäna som en erinran till den som har att tillämpa lagen.

Tidningsutgivarna tillstyrker förslaget. Det kan visserligen tyckas vara en självklarhet att var och en som har att tillämpa lag skall tillse att detta inte sker på ett sätt som står i strid med grundlag. Verkligheten kan dock vara en annan. Mot bakgrund av att det finns potentiella konfliktytor mellan FHL och massmediegrundlagarna – t ex i form av att någon begagnar sig av meddelarfriheten – är det därför angeläget att förhållandet tydligt klargörs i FHL.

2. Bevisundersökning

I betänkandet föreslås att om det skäligen kan antas att en företagshemlighet som en näringsidkare innehar är föremål för ett obehörigt angrepp skall näringsidkaren kunna framställa yrkande om bevisundersökning, d v s en underökning av vissa utrymmen för att eftersöka vissa föremål och handlingar.

Beslut om bevisundersökning skall fattas av domstol och verkställas av kronofogdemyndigheten. Beslut om bevisundersökning kar även fattas utan att motparten fått yttra sig, om det finns risk för att det som eftersöks i så fall skulle undanskaffas, förstöras eller förvanskas.

Förslaget innebär att ett ingripande straffprocessuellt tvångsmedel införs. Det ställer höga krav på rättssäkerhet i förfarandet och enligt Tidningutgivarnas mening måste ifrågasättas om det inte måste ställas större krav på visshet än att ett obehörigt angrepp skäligen kan “antas” ha ägt rum.

Förslaget inrymmer också komplikationer i förhållande till tryck- och yttrandefriheten. Av det ovan nämnda förslaget i 2 § tredje stycket FHL följer visserligen att meddelanden som lämnas till massmedier aldrig får eftersökas, men av betänkandet (s 269 ff) framgår att man detta till trots inte utesluter att en bevisundersökning skall kunna äga rum hos t ex ett tidningsföretag och ej heller att uppgifter som omfattas av anonymitetsskydd kan komma fram som s k överskottsinformation.

Problembilden är förvisso inte ny utan gör sig gällande på samma sätt vid användandet av befintliga tvångsmedel, t ex husrannsakan. Tidningsutgivarna vill dock framhålla att sådana tvångsmedel, som en följd av tillämpningen av den s k proportionalitetsprincipen, i praktiken nästan aldrig används mot massmedieföretag. Detsamma måste givetvis gälla i fråga om bevisundersökning.

Enligt förslaget skall motparten till den som ansöker om bevisundersökning kunna begära att en viss handling eller dokumentation inte skall lämnas ut till sökanden
därför att det skulle strida mot proportionalitetsprincipen eller därför att handlingen innehåller uppgifter som sökandens motpart har tystnadsplikt om. Det skulle t ex kunna vara uppgifter om identiteten på en anonym uppgiftslämnare till en tidning.

I de fall där en bevisundersökning ägt rum utan att sökandens motpart informerats i förväg föreslås att materialet inte får lämnas ut till sökanden förrän det gått två till fem dagar efter det att sökanden informerats och sålunda getts tillfälle att begära att viss handling skall undantas.

Konstruktionen påminner om vad som gäller vid taxeringsrevision. Tidningsutgivarnas erfarenhet är att taxeringslagens regler där fungerar hyggligt och att de har lett till att anonymitetsskyddade handlingar undantagits. Ett problem har dock varit att skattemyndigheten ofta inte beaktat tystnadsplikten ex officio utan att det krävts ett överklagande till domstol. Det bör därför klargöras tydligt att detta är en skyldighet som åvilar kronofogdemyndigheten.

Tidningsutgivarna vill till sist fästa uppmärksamhet vid den problematik som ligger i att om en begäran görs om att en handling med ett tystnadspliktigt meddelande skall undantas, så måste domstolen rimligen ta del av dess innehåll för att kunna avgöra om ett undantagande skall ske eller ej. Därigenom sker emellertid också ett röjande av anonymiteten i förhållande till domstolens ledamöter.

Även här finns ett motsvarande problem vid en begäran om att viss handling skall undantas från en taxeringsrevision eftersom även där handlingen skall överlämnas till domstol för beslut.

Även om “röjandet” är begränsat är detta enligt Tidningsutgivarnas mening en otillfredsställande ordning. Det bör därför övervägas andra alternativ, t ex att en invändning om att en viss handling innehåller tystnadspliktiga uppgifter skall respekteras om det inte av omständigheterna framgår att invändningen är ogrundad. Risken för missbruk av en sådan ordning torde vara begränsad.

Stockholm den 25 september 2008

Tidningsutgivarna

Per Hultengård
Direktör

Pin It on Pinterest

Dela artikeln?

Tryck på valfri social media för att dela, eller skriv ut med den gröna knappen.