Tidningsutgivarna (TU) har getts tillfälle att yttra sig över rubricerat betänkande och får härmed anföra följande.

1 Sammanfattning

  • TU tillstyrker att det införs en skyldighet för myndigheterna att lämna ut elektroniskt lagrade allmänna handlingar i elektronisk form. TU ifrågasätter dock att utredningen, genom att den föreslagna bestämmelsen förses med ett lämplighetsrekvisit, väljer att fokusera på den personliga integriteten till förfång för offentlighetsprincipen. Såvitt TU kan se riskerar förslaget därmed att inte innebära någon förändring av rättsläget. Det är enligt TU:s mening en brist att kommittén inte haft mer tid till sitt förfogande att grundligt gå igenom frågorna kring registerlagarna. En grundlig utredning av samtliga registerlagar bör tillsättas omgående, så att en fullt genomförd digital offentlighetsprincip kan införas snarast.   
  • TU ställer sig kritiskt till förslaget om att förtydliga 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen. TU menar att det är otillräckligt och anser att den föreslagna lydelsen inte i sak förändrar det grundläggande problemet, d v s att uppgifter i allmänna handlingar kan sekretessbeläggas med hänvisning till personuppgiftslagen och den personliga integriteten. Enligt TU:s mening bör bestämmelsen helt avskaffas.  


2 Inledande synpunkter
Kommittén har i detta slutbetänkande haft i uppdrag att utreda om det i lag bör införas en skyldighet för myndigheter – generellt eller i mer begränsad utsträckning – att lämna ut elektroniskt lagrade allmänna handlingar i elektronisk form och om bestämmelsen i 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen bör ändras eller upphävas.

TU vill inledningsvis framhålla att uppdraget är angeläget och välkomnar den utredning som lagts fram. TU noterar dock den knappa utredningstid kommittén haft till sitt förfogande.  Det är ytterst beklagligt att frågorna kring registerlagarna därmed inte kunnat avhandlas i detta betänkande.
Enligt TU finns anledning att känna oro över den nuvarande utvecklingen med en alltmer tillbakaträngd offentlighet till förmån för en sekretessreglering där skyddet för den enskildes personliga integritet blir allt starkare. Insynen i myndigheternas verksamhet blir allt svagare, och vi börjar närma oss en punkt där sekretessregleringen täcker upp samhällslivet i så stor omfattning att det snart blir oegentligt att tala om offentligheten som huvudregel. TU ser därför med oro på att omsorgen om den personliga integriteten inte sällan tas till intäkt för att inskränka offentlighetsprincipen.

3 Förslaget om digitalt utlämnande av allmänna handlingar
Enligt nu gällande bestämmelser i 2 kap. tryckfrihetsförordningen (TF) har en myndighet ingen skyldighet att lämna ut allmänna handlingar i digital form, om inte annat följer av lag (TF 2 kap. 13 §). I betänkandet föreslås att en ny bestämmelse införs i offentlighets- och sekretesslagen, som innebär att myndigheterna efter begäran även ska lämna ut allmänna handlingar i digital form om det inte är ”olämpligt”. Det är endast handlingar som redan förvaras digitalt hos myndigheterna som omfattas. Någon skyldighet för myndigheten att föra över befintliga dokument i pappersform till elektronisk lagring föreslås inte.

Det är naturligtvis angeläget att avvägningen mellan den personliga integriteten å den ena sidan och offentlighetsprincipen å den andra ges en lämplig och ändamålsenlig lösning. Det föreligger – föga förvånande – ett inneboende motsatsförhållande dem emellan. En enskild individ kan komma att känna sig kränkt i ett sammanhang där offentlighetsprincipen gäller. TU vill dock understryka att debatten, sett ur ett större perspektiv, handlar om så mycket mer än så.

Om man på allvar menar något med de syften som bär upp handlingsoffentligheten – dess roll för medborgerlig kontroll av den offentliga makten, dess betydelse för rättssäkerheten och dess roll som informationsförmedlare och för medborgarnas möjlighet att vara delaktiga i det demokratiska samtalet – kan man inte låta den ge vika så snart en intressekonflikt uppstår. Detta är särskilt angeläget att ha i åtanke i förhållande till mera ”populistiska” intressen som den personliga integriteten. Handlingsoffentligheten riskerar annars att bli en chimär om de möjligheter som tekniken erbjuder används som argument för att inskränka medborgarnas insyn i, och kontroll av, myndigheternas verksamhet.

Det kan tyckas som att utredningen i sitt förslag banar vägen för en digital offentlighetsprincip. Mot den lämplighetsbedömning som nu föreslås kan dock invändas att utredningen väljer att tillgodose skyddet för just den personliga integriteten på bekostnad av offentlighetsintresset. TU noterar förvisso kommitténs uppfattning att det främsta hindret mot att föreslå en fullt genomförd elektronisk offentlighetsprincip är de brister som finns inbyggda i det omfattande regelverk som registerförfattningarna utgör. TU delar kommitténs uppfattning att det är högst angeläget att en översyn av registerförfattningarna bör påbörjas snarast. I det fortsatta lagstiftningsarbetet kommer TU därför fortsatt att kräva att en rätt till utlämnande av allmänna handlingar i digital form införs och att den, i likhet med övriga bestämmelser om allmänna handlingar, skall regleras i tryckfrihetsförordningen.

4 Förslaget om att förtydliga 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen
I betänkandet föreslås ett förtydligande av 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen; sekretess skall gälla även i fortsättningen om det ”finns skäl att anta” att uppgiften efter ett utlämnande kommer att behandlas i strid med personuppgiftslagen. Enligt utredningen behövs ett förtydligande om att det är sökandens efterföljande behandling som skall bedömas i förhållande till personuppgiftslagen, d v s inte den behandling som myndighetens utlämnande av uppgiften uppgör.
Stadgandet i 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen, den tidigare 7 kap. 16 § sekretesslagen, har under lång tid varit omdebatterat och kontroversiellt. Det kan konstateras att utredningens förslag inte innebär någon materiell förändring utan endast är ett förtydligande.

TU ställer sig fortsatt kritiska till en ordning där en förhandsprövning skall göras av om en ännu inte påbörjad behandling av personuppgifter kan antas åtnjuta grundlagsskydd eller inte. Det gäller inte minst som efterforskningen av den tilltänkta användningen inte sällan kan antas hamna i konflikt med frågeförbudet i 2 kap. 14 § tredje stycket TF, något som bl a JO redan tidigare påpekat. Utredningens argumentation kring denna frågeställning imponerar inte.

TU noterar med intresse utredningens uppfattning att problemen med bestämmelsen och dess konstruktion är flera. Så uttalas bland annat att det är systemfrämmande med en sekretessregel som inte tar sikte på uppgifterna som sådana, utan på deras vidare användning, och att skaderekvisitets konstruktion vållar svårigheter. Det anförs vidare att det är tveksamt vilket intresse bestämmelsen egentligen skyddar. TU konstaterar att utredningen detta till trots likväl landar i att den aktuella sekretessregeln fyller en viss, ”låt vara begränsad”, funktion och gör bedömningen att det i nuläget inte är lämpligt att avskaffa bestämmelsen. En sådan slutsats kan inte rimligen sägas säkerställa den balans mellan öppenhet och sekretess om vilken utredningen talar.

TU:s  uppfattning är därför – som tidigare framförts – att bestämmelsen helt bör avskaffas.

Stockholm den 8 juni 2010

TU

Per Hultengård, direktör
Hanna Lind, jurist

Pin It on Pinterest

Dela artikeln?

Tryck på valfri social media för att dela, eller skriv ut med den gröna knappen.