Svenska Tidningsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna) har getts tillfälle att yttra sig över rubricerat betänkande från public service-utredningen och vill anföra följande.

1. EU-kommissionens utredning

Tidningsutgivarna vill först beklaga att utredningen inte gavs tid att invänta slutsatserna av den översyn av statstöden till public service som EU-kommissionen genomförde tidigare i år.

Översynen, som förväntas leda till en revidering av Kommissionens s k Broadcasting Communication, är bland annat inriktad på frågor om gränser för ansvarsområden och befogenheter för public service och om omfattningen av anslagen till public service och deras eventuella konkurrenssnedvridande effekter på marknaden.

Det hade funnits anledning att invänta denna översyn för att kunna beakta eventuella förändringar som kan påverka utformningen av public service nationellt. Tidningsutgivarna utgår från att detta sker i den fortsatta beredningen inför nästa tillståndsperiod.

2. Sponsring

Regering och riksdag har genom åren, på goda grunder, varit tydliga med att möjligheten till sponsring skall ske restriktivt och vara ett undantag från en i övrigt icke-kommersiell verksamhet. Utredningen konstaterar dock att den uttalade riktlinjen inte efterföljts – under år 2007 förekom mer än 400 sponsrade evenemangssändningar – och föreslår därför en skärpning av reglerna.

Förslaget innebär att sponsringen minskas till maximalt 20 sportevenemang per år och innebär i praktiken en dryg halvering av antalet sponsrade sändningar.

Tidningsutgivarna tillstyrker förslaget. Från vårt perspektiv, där våra medlemmar numera finns verksamma i andra kanaler än bara tidningar, utgör public service en konkurrerande verksamhet och sponsringen en snedvridning av konkurrensen.

Utredningen föreslår även att möjligheten till sponsring av sändningar inom ramen för ett åtagande gentemot European Broadcasting Union (EBU) skall tas bort. I praktiken handlar detta om en sändning – Melodifestivalen. Tidningsutgivarna delar utredningens uppfattning att med tanke på den ökade kommersialiseringen kring evenemanget torde detta inte ha någon nämnvärd betydelse för möjligheterna att sända det, och tillstyrker därför förslaget.

3. Public service-avgift

Utredningen föreslår att den nuvarande TV-avgiften skall vara kvar, men att den skall kallas “public service-avgift”.

Tidningsutgivarna tillstyrker förslaget. Det tydliggör till vilken användning avgiftsmedlen går och klargör samtidigt att det inte är något som kommersiella aktörer får någon del av.

4. Konkurrensen med andra medier

I utredningen anförs att public service har ett särskilt ansvar för programområden som är kvalitativt och kvantitativt underrepresenterade hos de kommersiella aktörerna. Tidningsutgivarna instämmer såväl i det konstaterandet som i att public service-uppdraget självfallet också är bredare än så.

Men public service får 4 miljarder kronor per år i statligt stöd. När man med en så stark kassa utvecklar sina tjänster är det viktigt att det finns gränser för uppdraget när man går in på arenor där man konkurrerar med andra aktörer som inte har statligt stöd. Och just därför är det – åter igen – viktigt att avvakta Kommissionens Broadcasting Communication, så att inte omfattningen av public service-uppdraget överträder gränserna för vad som är tillåtet.

I utredningen sägs att public service-företagen skall bedriva “kärnverksamhet”, vilket brukar definieras som att man skall “producera och sända radio och TV till allmänheten”. Inom ramen för public service-uppdraget anges också “kompletterande” verksamhet ligga, vilket sägs ha till syfte att “förbättra möjligheten för allmänheten att ta till sig kärnverksamheten”.

Men var går gränserna för den “kompletterande” verksamheten? När passerar man den gräns där den med statliga medel finansierade “kompletterande” verksamheten leder till snedvridningar av konkurrensen?

Som ett förtydligande exempel. Är det en “kompletterande” verksamhet att kunna ladda ner av kända personer ledda TV-program om matlagning och heminredning? Hur mycket kan sådana program marknadsföras som “kompletterande” verksamhet?

Är det en “kompletterande” verksamhet att lägga ut recept eller inrednings- och byggritningar? Är det en “kompletterande” verksamhet att bilda kändisarnas egna “mat-community” eller “inrednings-community där deltagarna kan ta del av recept, tips och recensioner m m? Är det en “kompletterande” verksamhet att koppla recepten och inredningstipsen till information om namngivna lokala handlare?

Varje gång ett erbjudande på nätet byggs ut, så görs det i syfte att bli hittad och tittad på och för att öka attraktionskraften mot läsare och annonsörer. Det innebär att när public service utvecklar sin verksamhet på nätet eller i andra kanaler, så sker det i konkurrens med, och påverkar attraktionskraften hos, de andra medier som är verksamma i samma kanaler.

Sammanfattningsvis förordar Tidningsutgivarna att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet övervägs behovet av en – med hänsyn till vad Kommissionen anför i sin Communication – mera restriktiv syn på omfattningen av public service-företagens “kompletterande verksamhet”, att begreppet tydliggörs och att detta sker i ljuset av konkurrenseffekterna mot andra medier.

Stockholm den 25 september 2008

Tidningsutgivarna

Per Hultengård
Direktör
Per Hultengård
Direktör

Pin It on Pinterest

Dela artikeln?

Tryck på valfri social media för att dela, eller skriv ut med den gröna knappen.