Promemorian ”Sekretess hos den kommission som inrättats för att granska regeringens, Utrikesdepartementets och utlandsmyndigheternas arbete med att uppnå frigivning av Dawit Isaak och Gui Minhau” (Ju/2021/01730/DOM).
TU – Medier i Sverige (Tidningsutgivarna) har tagit del av rubricerad promemoria och får anföra följande.
Sammanfattning
- TU tillstyrker bedömningen att några nya sekretessbestämmelser inte behövs till skydd för vare sig allmänna intressen eller för uppgifter som lämnas till kommissionen av andra myndigheter.
- TU anser att det finns ett betydande allmänintresse av insyn i hanteringen av de aktuella ärendena och därmed i kommissionens arbete.
- TU avstyrker därför förslaget om en ny – och skärpt – sekretessregel och förordar att den nuvarande bestämmelsen kvarstår.
- TU tillstyrker förslaget om att meddelarfriheten ska ha företräde framför tystnadsplikten.
Bakgrund
Regeringen beslutade den 10 juni 2021 att tillsätta den rubricerade granskningskommissionen. TU välkomnar beslutet. Initiativet var dock inte regeringens utan snarare ett resultat av riksdagens tillkännagivande (2020/21:UU7) för regeringen om att en sådan, oberoende, kommission borde tillsättas. Regeringen har nu återkommit med vissa förslag om sekretess hos kommissionen.
Promemorians förslag
I anslutning till beslutet om att tillsätta kommissionen beslutade regeringen om ett tillägg i 11 § offentlighets- och sekretessförordningen, OSF, (2009:641), som innebär att samma sekretessbestämmelser som gäller hos Justitiekanslern blir tillämpliga hos kommissionen.
I promemorian föreslås nu att en ny sekretessbestämmelse i stället ska införas i 42 kap. 9 § offentlighets- och sekretesslagen, OSL, (2009:400). Bestämmelsen innebär att sekretess ska gälla för uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden hos kommissionen – i dess verksamhet för granskningen – om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs.
I samband med detta föreslås att bestämmelsen i 11 § OSF ska upphävas.
TU:s synpunkter
Om sekretessbehovet
TU inser att det finns ett visst behov av sekretess i kommissionens verksamhet för att den ska kunna fullgöra sitt arbete på ett så bra sätt som möjligt.
TU delar också promemorians bedömning att det inte finns något behov av några nya sekretessbestämmelser till skydd för vare sig allmänna intressen eller för uppgifter som lämnas till kommissionen av andra myndigheter, då dessa behov redan täcks av befintliga sekretessbestämmelser.
TU ifrågasätter däremot om det – som föreslås i promemorian – behövs en ny sekretessbestämmelse till skydd för enskilda som lämnar information till kommissionen (anställda på UD, anhöriga till de två frihetsberövade, andra utrikesförvaltningar, enskilda organisationer och liknande).
Om insynsbehovet
I promemorian konstateras att det ”får antas” finnas ett allmänintresse av insyn i hanteringen av de aktuella ärendena och därmed i kommissionens arbete.
Enligt TU:s mening är det knappast något antagande – det finns ett betydande insynsbehov och det finns, och har under lång tid funnits, ett ifrågasättande och en skepsis mot regeringens och UD:s insatser. Det finns ju dessutom en anledning till riksdagens tillkännagivande om behovet av en granskning, där denna skepsis också, indirekt, kommer till uttryck.
En sådan skepsis bemöts därför bäst genom en så stor öppenhet som möjligt hos kommissionen.
Nuvarande reglering tillräcklig
Skillnaden mellan den nuvarande regleringen i OSF och den föreslagna regleringen i OSL är att den förstnämnda har ett s k rakt kvalificerat skaderekvisit, vilket innebär att sekretess endast gäller om det kan antas att den enskilde eller någon närstående lider ”betydande men” om uppgiften röjs.
Promemorians förslag har ett rakt skaderekvisit utan krav på att ”betydande men” ska uppstå om uppgiften röjs.
Skillnaden kan verka subtil och ett rakt skaderekvisit innebär förvisso en presumtion för offentlighet. Som konstateras i promemorian så innebär det dock ändå att sekretess gäller om uppgiften ”typiskt sett” är känslig. Då det i promemorian antas att de uppgifter som lämnas till kommissionen i stor utsträckning ”typiskt sett” kommer att vara känsliga riskerar därmed den föreslagna bestämmelsen att i stor utsträckning innebära att sekretess kommer att gälla.
Enligt TU:s mening skulle det, inte minst mot bakgrund av den starka insynsbehov som ovan nämnts, bära för långt och riskera att leda till ifrågasättanden även av kommissionens granskning och arbete.
Mot den bakgrunden avstyrker TU promemorians förslag. Den nuvarande bestämmelsen i OSF är – tillsammans med den generella bestämmelsen i 21 kap 1 § OSL om sekretess till skydd för uppgift om skydd för enskilds personliga förhållanden oavsett i vilket sammanhang uppgiften förekommer – tillräcklig för att ge ett sekretesskydd där detta verkligen behövs.
TU förordar därför i stället att den nuvarande bestämmelsen i OSF kvarstår oförändrad.
Meddelarfriheten
Om promemorians förslag ändå skulle genomföras tillstyrker TU förslaget om att meddelarfriheten ska ha företräde framför den föreslagna bestämmelsen. Detta gäller självfallet också vid en fortsatt tillämpning av den nuvarande bestämmelsen i OSF.
En sekretessbrytande uppgiftsskyldighet?
I promemorian diskuteras slutligen behovet av en bestämmelse om sekretessbrytande uppgiftsskyldighet, d v s en uttrycklig skyldighet att lämna uppgifter till kommissionen, t ex från UD, även om de bedöms vara omfattade av sekretess.
Enligt promemorian är detta obehövligt med hänsyn till den s k generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL (enligt vilken en sekretessbelagd uppgift får lämnas till en annan myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda).
TU vill inte ifrågasätta den bedömningen, men vill understryka att kommissionen måste ges tillgång till allt det material man begär och att riksdagen i sitt tillkännagivande framhöll att ”Kommissionen ska ges tillgång till all information, inklusive sekretessbelagd information.”
Stockholm 2021-08-13
TU – Medier i Sverige
Thomas Mattsson Per Hultengård
Tf VD Jurist