TU – Medier i Sverige har tagit del av betänkande SOU 2019:46 ”En ny riksbankslag” och får anföra följande. TU begränsar sitt yttrande till förslagen om offentlighet och sekretess.
Sammanfattning
- TU förordar en mildare sekretess i förslaget om betalningar och transaktioner med finansiella instrument och att meddelarfrihet ska gälla.
- TU avstyrker förslaget om att det ska vara hemligt vem som ansöker om att bli riksbankschef.
Sekretess för betalningar och transaktioner med finansiella instrument
I betänkandet föreslås en ny och övergripande bestämmelse i 15 kap. 2 a§ offentlighets- och sekretesslagen inom ett antal verksamheter för betalningar och transaktioner med finansiella instrument (avvecklingssystem, betalningssystem, generella betalsystem, statens betalningssystem hos Riksgäldskontoret med mera).
Sekretessen föreslås gälla med ett omvänt skaderekvisit. Vidare föreslås att meddelarfrihet inte ska gälla för sådana uppgifter.
TU konstaterar, i likhet med utredningen, att vissa av uppgifterna redan i dag omfattas av andra sekretessbestämmelser. Behovet av en övergripande sekretessbestämmelse kan därför ifrågasättas och det skulle istället kunna övervägas enskilda sekretessbestämmelser, där eventuella brister finns.
Om den föreslagna sekretessbestämmelsen alls ska införas förordar dock TU att den utformas med ett rakt skaderekvisit. Det finns ingen anledning att införa sekretess annat än om det kan visas att skada skulle uppstå.
TU avstyrker också förslaget om att inskränka meddelarfriheten. Det kan, också där sekretess annars bedöms föreligga, finnas behov av en säkerhetsventil för att säkerställa att till exempel inre oegentligheter inom verksamheterna kan uppdagas. Meddelarfrihet bör därför gälla.
Det ska inte vara hemligt vem som vill bli riksbankschef
Riksbanksfullmäktige utser den som ska bli riksbankschef och vice riksbankschefer. I betänkandet föreslås att det införs ett ansökningsförfarande, där tjänsterna utlyses offentligt.
I samband med det föreslås emellertid även att en särskild bestämmelse om sekretess för ärende om anställning som direktionsledamot införs i offentlighets- och sekretesslagen. Sekretess ska gälla i ärende om anställning som riksbankschef eller vice riksbankschef för uppgift som lämnar eller kan bidra till upplysning om en enskild kandidats identitet, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider men.
Förslaget innebär alltså att det ska vara hemligt vem som söker tjänsten som riksbankschef eller vice riksbankschef och att sekretessen ska gälla med ett omvänt skaderekvisit, det vill säga med en presumtion för sekretess, vilket i praktiken så gott som alltid kommer att innebära sekretess.
I utredningen uttrycks oro för att ”information om kandidater kan vara besvärande för kandidaternas ställning på befintlig arbetsplats” och att detta i så fall skulle ”riskera att minska rekryteringsbasen”. Sekretessen ska då tillförsäkra kandidaterna tillräcklig anonymitet och – som man uttrycker det – ”undanröja de olägenheter som offentlighetsprincipen kan medföra i dessa fall”.
TU avstyrker förslaget. Som utredningen själv noterar är en högre transparens något som kan öka legitimiteten och minska risken för otillbörligt inflytande från specifika intressen.
Tjänsten som riksbankschef är en av de mest offentliga – och viktigaste – befattningar som finns det svenska samhället. Utövandet av ämbetet och de beslut som där fattas påverkar i stort sett alla människors vardag och ekonomi. Det finns därför ett mycket tungt vägande intresse av insyn i vem som söker tjänsten som riksbankschef.
Till uppdraget som riksbankschef hör vidare att i betydande omfattning verka offentligt och företräda myndigheten utåt. Det är, annorlunda uttryckt, ett viktigt kvalifikationskrav. Om det redan på den punkten brister i fråga om att stå för att man visat sitt intresse för tjänsten torde sökanden redan av det skälet vara mindre lämpad för befattningen.
Utredningen hänvisar till den liknande ordning med sekretess som sedan en tid tillbaka gäller för myndighetschefer vid förvaltningsmyndigheter som lyder direkt under regeringen (39 kap. 5 b § offentlighets- och sekretesslagen). TU var dock kritiskt vid införandet av den sekretessen och den kritiken kvarstår. Enligt TU:s mening är därtill befattningen som riksbankschef av en helt annan dignitet än merparten av de befattningar som avses vid de myndigheter som avses i 39 kap 5 §.
Sammanfattningsvis avstyrker därför TU förslaget och anser att uppgifter om vem som söker tjänst som riksbankschef eller vice riksbankschef ska vara offentliga.
Stockholm 2020-04-14
Jan Fager, tf vd TU – Medier i Sverige
Per Hultengård, jurist TU – Medier i Sverige