Svenska Tidningsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna) som har beretts tillfälle att yttra sig över rubricerad utredning får härmed anföra följande.

Tidningsutgivarna delar utredningens slutsats att förslaget inte skall göras till föremål för lagstiftning.

Utredningens författningsförslag innebär i korthet att en heltidsanställd arbetstagare, ensidigt utan angivande av skäl, skall kunna vara ledig upp till 25 % under en period av maximalt tre år hos en och samma arbetsgivare.

Utredningen pekar på att det redan idag finns ett tjugotal lagreglerade situationer som ger rätt till ledighet för arbetstagaren. Därtill kommer kollektivavtalsreglerade rättigheter.

Enligt Tidningsutgivarnas uppfattning kännetecknas de lagreglerade fallen av att de huvudsakligen på ett övergripande plan kan sägas tjäna samhällsintresset, såsom olika fall av offentliga förtroendeuppdrag, FN-tjänst, utbildning inom totalförsvaret, räddningstjänst etc. Även rätten till ledighet för att söka annat arbete under uppsägningstid, semester-, föräldra- och studieledighet och rätt till ledighet för svenskundervisning för invandrare kan ses ur ett sådant perspektiv.

Den nu föreslagna lagregleringen saknar ett sådant perspektiv. Tvärtom framgår av direktivet till utredningen att den ensidiga rätten för arbetstagaren att förändra det ingångna avtalet motiveras av att den enskilde skall få ett större inflytande över arbetstidens längd.

Tidningsutgivarna anser att något tillräckligt motiv för ytterligare ledighetslagstiftning inte finns.

Enligt utredningens förmenande är en individuell rätt till partiell ledighet ett kraftigt ingrepp i arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet.

Tidningsutgivarna delar denna uppfattning.

Tidningsutgivarna anser att, förutom att lagförslaget begränsar arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet, det särskilt måste beaktas även en annan allmän rättsgrundsats, nämligen att ingångna avtal skall hållas.

Grunden för ett anställningsförhållande är en frivillig överenskommelse mellan två parter. Har arbetsgivaren och arbetstagaren träffat ett avtal om viss sysselsättningsgrad, vare sig hel- eller deltid, gäller denna till parterna träffat ett nytt avtal eller anställningen kommit att upphöra genom uppsägning. Till exempel kan inte en arbetsgivare, enligt fast praxis, säga upp endast en del av arbetstagarens anställningsavtal, utan är i sådant fall skyldig att säga upp hela avtalet för att erbjuda återanställning på den återstående tiden. På samma sätt anses inte en arbetsgivare genom sin rätt att leda och fördela arbetet kunna öka sysselsättningsgraden för en deltidsanställd arbetstagare.

Tidningsutgivarna finner att den nu gällande ordningen är en balanserad ordning där bägge parter får sina legitima intressen tillgodosedda.

Enligt Tidningsutgivarnas uppfattning är frågan huruvida en arbetstagare skall ha möjlighet att ändra sysselsättningsgrad en fråga som uteslutande bör regleras av en direkt överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. På annat sätt nås inte en balans mellan företagets intresse att kunna organisera sin verksamhet och medarbetarens intresse att minska sin sysselsättningsgrad.

En lag som ger arbetstagaren en ensidig rätt att ändra sysselsättningsgraden i förhållande till det ingångna avtalet, medan arbetsgivaren är bunden såväl av det ursprungliga avtalet som arbetstagarens önskemål om kortare arbetstid kan inte ses som annat än ett allvarligt angrepp på den grundläggande principen om att ingångna avtal skall hållas.

Stockholm 15 mars 2006

Tidningsutgivarna

Pär Fagerström
Ordförande

Roine Johansson
Arbetsrättschef

Pin It on Pinterest

Dela artikeln?

Tryck på valfri social media för att dela, eller skriv ut med den gröna knappen.