Medier sätter sällan ut namn och bild på en brottsmisstänkt person. Varför inte? För att det är brottet som är nyheten. Inte vilken religion, sexualitet eller politisk åsikt den misstänkte har. Nyhetsmedier ska alltid berätta sanningen. Men journalisterna tar hänsyn till dem de skriver om. Och inte bara till dem, utan även till deras barn och familj. Dessutom tar vi ansvar för sanningen och sprider inte falska nyheter.

För 100 år sen var Sverige först i världen med att skapa ett självreglerande pressetiskt system. Det betyder att det finns rekommendationer för hur medier ska skriva om nyheter. Där står till exempel att man inte ska lyfta fram personers ursprung, sexualitet eller politisk åsikt om det inte är viktigt för sammanhanget. Det pressetiska systemet gör det också möjligt för den som känner sig orättvist behandlad av tidningarna att vända sig till Allmänhetens pressombudsman och Pressens opinionsnämnd för att få hjälp.

Press, radio och tv ska ha största frihet inom ramen för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna fungera som nyhetsförmedlare och som granskare av samhället. Men också för att kunna publicera det som är av vikt och betydelse för oss som bor i landet. Det gäller dock att skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet.

Pressetiken tar sig inte i första hand uttryck i en formell regeltillämpning. Den handlar i stället om en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. De etiska reglerna för press, radio och tv är ett stöd för den hållningen.

Vänliga hälsningar,

Jeanette Gustafsdotter

TU – Medier i Sverige, vd

jeanette@tu.se

(Obs! Jag läser alla mejl som kommer in och jag försöker svara på så många som möjligt. Men jag kan tyvärr inte svara alla direkt.)

TU:s annons om hur pressetiken fungerar publiceras på en lång rad sajter.

Pin It on Pinterest

Dela artikeln?

Tryck på valfri social media för att dela, eller skriv ut med den gröna knappen.