Tryck- och yttrandefriheten är inte alltid given i Sverige. I flera olika sammanhang märks oroande tecken på att respekten för tryck- och yttrandefriheten minskar. Det finns flera exempel de senaste åren där stat och myndigheter agerat mot tryckfriheten. Det gäller inte minst i fråga om offentlighetsprincipen. Det finns en påtaglig risk att statsmakterna vid intressekonflikter böjer sig för tillfälliga opinionsstämningar och därmed urholkas grundlagen och dess syften.
TU har flera gånger genomfört attitydundersökningar om tryck- och yttrandefriheten bland riksdagens ledamöter. Riksdagsledamöterna fick ta ställning till påståenden – t ex om att skadestånden i tryckfrihetsmål borde höjas rejält eller om att meddelarfriheten för poliser borde begränsas. Samtliga påståenden innebar en begränsning av tryck- och yttrandefriheten och överraskande nog var en majoritet av riksdagsledamöterna i de flesta fall beredda att vidta sådana åtgärder.
TU agerar för att öka respekten för tryck- och yttrandefriheten och för att värna och stärka ansvarig utgivares ställning. Tryck- och yttrandefriheten är inte en massmedierättighet utan en rättighet som tillkommer oss alla som medborgare. Därför är det viktigt att hela tiden påminna om dess betydelse för samhället och för demokratin så att vi alla – politiker, medborgare och de som verkar inom massmedierna – står upp för och försvarar tryck- och yttrandefriheten, inte bara i princip utan också i realiteten.