Den svenska tryck- och yttrandefriheten innebär en mycket vidsträckt frihet för tidningar och andra medier att framföra vilka åsikter de vill och att föra ut de nyheter de anser intressanta. Friheten innebär möjlighet att behandla också enskilda människors förhållanden och deras personliga angelägenheter. Men friheten är inte obegränsad. De lagar som ger friheterna för medierna ger också enskilda skydd mot t ex ärekränkning. Av hänsyn till den enskilde och till pressens anseende har pressen själv antagit etiska regler som innebär att tidningarna ska visa varsamhet mot de enskilda människor som de skriver om. Särskilt gäller detta när privata förhållanden behandlas eller när någon är misstänkt för brott. Den som kritiseras i en nyhetsartikel ska helst själv få uttala sig i artikeln. I annat fall bör den kritiserade få ett bemötande publicerat i efterhand.
Etiska regler för publicistisk verksamhet i någon form har funnits sedan 1923 och ständigt varit föremål för utveckling och bearbetning. “Spelregler för press, tv, radio”, som de etiska reglerna heter, kom ut i sin senaste revidering 2010. Du kan läsa mer om reglerna på sajten för Allmänhetens pressombudsman. Vill du ladda ner reglerna i pdf så gör du det enklast här.
Det finns också en lång rad intressanta böcker och andra texter att läsa, till exempel Torbjörn von Kroghs Medieetik (2016), Jesper Falkeimer och Sigfrid Leijonhufvuds Pressetiken – i vems tjänst (2002 samt Britt Börjesson och Lennart Weibulls “Pressetiken i förändring” (2000).
Men du kan, bland mycket annat, också läsa “Därför har vi ett pressetiskt system“, av Martin Schori på Kit.se och “Därför följer GP de pressetiska reglerna” av Cecilia Krönlein på GP.se.