Tidningsutgivarna (TU) presenterar i kväll flera förslag till hur det statliga press- och mediestödet kan göras om. I en gemensam debattartikel, som publiceras i måndagens Dagens Nyheter samt redan på söndagskvällen i e-DN och på DN.se, sammanfattar styrelseledamöterna i TU flera genomgripande förslag. Här är texten:
Journalistik i hela landet med självständig nyhetsförmedling och oberoende opinionsbildning är en samhällsviktig verksamhet.
I spåren av pandemin har fokus därför riktats – berättigat – mot medierna. Vad är sanning? Vad kan dokumenteras? Vad är ”fake news”?
Tidningsutgivarna (TU) noterade redan under den första vågen av smittspridning en ökad efterfrågan av information från nyhetskällor som publiken litade på; lokal- och regionaltidningar, nationella titlar och deras olika plattformar och sajter. De digitala abonnemangen växte snabbt, publiken kände en trygghet i informationsrapporteringen. Men också i att åsikter där kan få brytas på åsikts- och debattplats.
Det här var, och är, en styrka – och den är viktig att upprätthålla.
Varje dag läser 64 procent av svenskarna mellan 9 och 79 år en dagstidning och under en genomsnittlig vecka väljer hela 81 procent att göra det, enligt Mediebarometern. En ny studie från Göteborgs universitet visar att nästan nio av tio svenskar haft nytta av nyhetsmediernas information om coronaviruset och pandemin. Och färska siffror från SOM-undersökningen visar att förtroendet för journalister är det högsta uppmätta på 17 år.
Efterfrågan på publicistik har aldrig varit större.
Som det slogs fast riksdagen redan 1965:
”Det har sagts så mycket vackert här i debatten om tidningarnas frihet och tidningarnas oberoende av partierna; vi måste ha en fri och oberoende press.”
Då, för 56 år sedan, beslöt parlamentet om ett de facto presstöd och 1971 införde staten det så kallade driftstödet, ofta kallat just ”presstödet”, som faktiskt tjänat den publicistiska mångfalden väl. Sverige har idag en pluralistisk mediemarknad med bland annat många lokaltidningar som skildrar sina spridningsområden från Trelleborgs Allehanda i syd till Norrbottens-Kuriren i norr.
Men. Driftstödet har överlevt sig självt och bör nu ersättas med en mer modern ordning där fria, oberoende medier snarare ges indirekta än direkta stöd. Där staten skapar förutsättningar för fri företagsamhet snarare än, om än välvilligt, sörjer för att befästa gamla affärsmodeller.
Tidningsutgivarna samlar sedan 1898 den svenska pressen i landets största branschorganisation. Stora och små titlar, dagstidningar och tidskrifter, nyhetsbyråer och onlinebolag – alla är med i TU och det har under dryga ett halvt sekel funnits goda skäl till att värna presstödet. Men nu står vi inför ett paradigmskifte.
Ett nytt mediestöd bör vara teknikneutralt och transformativt, stöttandes utvecklingen mot än mer digital nyhetskonsumtion:
- Avveckla driftstödet. TU välkomnar en ny mediepolitisk reglering utan det nuvarande system som slår fel när det exempelvis ges driftsstöd till två titlar i Gävle, men ingen i Halmstad eller Växjö. När tidningar i, säg, Östersund eller Visby måste organisera sig för att uppfylla stödvillkor istället för att optimera sin nyhetsverksamhet. Driftsstödet bör därför avvecklas med en övergångslösning under ett antal år.
- Inför ett kvalificerat momsundantag. Undantag för beskattning, men med avdragsrätt, gällde tidigare för tidningar men togs bort 1995; undantaget i EU:s momsdirektiv kvarstår dock och denna ”nollmoms” skulle vara ett transformativt stöd som premierar innehålls- och affärsutveckling.
- Reducera arbetsgivaravgiften för journalister. Ett stöd riktat just till själva demokratiuppdraget: nämligen publicistiken.
I fjol infördes redaktionsstöd som också tar sikte på innehåll. Det bör ges till nyhetsmedier, också nyhetsförmedlande tidskrifter, men genomlysas för undvikande av tröskeleffekter som skapar negativa incitament för ökade kostnader. Redaktionsstödet är värdefullt och bör i möjligaste mån stötta skapande av orginaljournalistik.
Stöd för lokal journalistik, populärt kallat ”vita fläckar-stöd”, bidrar till bevakning på fler orter men bör prövas med större förutsebarhet och ges mer långsiktigt.
De olika distributionsstöd som finns idag, och som av Myndigheten för press, radio och tv föreslås utvecklas, kommer att fortsatt behövas en tid för utgivning av printprodukter.
Vidare: Mediestöd bör vara rättighetsbaserade för minimering av subjektiva skönsmässiga bedömningar av exempelvis innehåll. Villkor för stödberättigande bör ej kopplas till det fristående självreglerande medieetiska systemet. Antalet olika stöd bör minskas och processerna för ansökningar förenklas. Mediestödsnämndens beslut bör kunna överprövas.
Nuvarande Innovations- och utvecklingsstöd kan avskaffas helt, då det saknar betydelse för branschen givet att tidningsbolagen själva måste ta ansvar för sin transformation.
Sammantaget bör ett nytt stödsystem vara plattformsneutralt, men måste ställa höga krav på frekvens, egenproducerat material och ”god användarförankring”.
De förändringar som Tidningsutgivarna yrkar på här ryms, enligt vår bedömning, inom nuvarande anslagsram om 932 miljoner kronor. Statens uteblivna skatteintäkt för ett kvalificerat momsundantag enligt beräkningar från Kantar Sifo blir exempelvis cirka 500 miljoner kronor, att jämföra med att Mediestödsnämnden hittills beviljat driftsstöd för 2021 om 656 miljoner.
Mediebranschen är som alla vet inte en bransch bland alla andra; dess betydelse för samhälle, demokrati, tryck- och yttrandefrihet och medborgarnas rätt att komma till tals är unik. Tidningsutgivarnas 129 medlemsföretag är ansvarstagande med synliga och tydliga utgivare som verkar under såväl de friheter som skyldigheter som följer av tryckfrihetsförordningen (TF) som yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).
Det är viktigt att mediepolitiken också ses som en helhet, så att regleringar på andra områden inte motarbetar denna. Det kan handla om konkurrensvillkor för globala techplattformar, reklambegränsningar som inte är nödvändiga och integritetsfrågor som kan hämma produktutveckling och konkurrens på medieområdet.
En bred politisk förankring och ett flerårigt perspektiv vore välkomna förutsättningar för ett nytt mediestöd.
Tidningarna vill verka under marknadens villkor, men i den omställningstid som råder med gamla och nya medieformer är det också i samhällets intresse att verka för utgivning av journalistik i hela landet.
Victoria Svanberg, ordförande för TU, NWT-gruppen
Anders Enström, vice ordförande för TU, Gota Media
Anders Eriksson, vice ordförande för TU, Bonnier News
Thomas Mattsson, styrelseledamot och tf vd för TU, Bonnier News
Sture Bergman, styrelseledamot i TU, NWT-gruppen
Anna Careborg, styrelseledamot i TU, Svenska Dagbladet
Fredric Karén, styrelseledamot i TU, Schibsted
Pia Rehnquist, styrelseledamot i TU, Bonnier News Local
Lotta Edling, styrelseledamot i TU, Bonnier News
Johan Hansson, styrelseledamot i TU, Stampen
Viveka Hedbjörk, styrelseledamot i TU, Hallandsposten
Lina Hedenström, styrelseledamot i TU, NTM
Mats Ehnbom, styrelseledamot i TU, Norr Media
Lars Sjögren, styrelseledamot i TU, Skånska Dagbladet